Jag är född 1979, i ingenmansland mellan generation X och Y. Nyligen har jag upptäckt hur fint det är med generationsromaner. Böcker som förklarar min generation, min uppväxt. Googlar man "generationsroman" så är det Ulf Lundells Jack som dyker upp. Men Jack är för fyrtiotalisterna, inte för mig.Igår läste jag Mats Jonssons Hey Princess, en självbiografisk serieroman om kärlek, att börja plugga på universitetet, om sex och brittpop. En fin liten skapelse och definitivt något för min generation att känna igen sig i.
En annan rar generationsroman för sådana som mig är Picasso valde också Kristinehamn av Marcus Grahn, en bok om att vara den som bor kvar på den lilla orten när alla andra flyttar, och så kärlek och Tom Waits på det.
Även Morgan Larssons Radhusdisco är ett stycke barndom på åttio- och nittiotalet för den som gillar det.
Vet du fler? Ge mig tips! Jag ska samla mig en en hel hög, bunta ihop dem och ge dem till mina barnbarn när jag får sådana. De ska få läsa sig till hur mormor hade det i sin ungdom, minsann. Och, jovisst, nu fattar jag poängen med Här är ditt liv, det är ju lite fint att titta i backspegeln. Ibland.
2 kommentarer:
Jag kan rekommendera Hans Gunnarssons "En jävla vinter". Tror det är Finnspång som är den lilla orten och en ung mans vedermödor in i vuxenlivet. Så bra och så välskriven.
En jävla vinter är nu uppskriven på önskelistan. Men, är det bara män som minns sin uppväxt? Var är de kvinnliga nostalgikerna?
Skicka en kommentar