Mina bästa feelgood-tips

Min vän Malin skrev så här till mig:

Jag skulle behöva ett boktips. Jag ska lyxa till det och på spa med min barndomsväninna. Vi ska vara där två nätter och två dagar. Härligt. Jag har då tänkt lägga bort alla mina favoritböcker - de pedagogiska böckerna samt allt digitalt och ägna mig åt läsning av annat slag - alltså underhållning och feelgood och total avkoppling- inga intellektuella utmaningar önskas. Har du någon bok i den genren att rekommendera? 

Vilken ära! Självklart hjälper jag dig med det här, Malin. Här kommer mina bästa tips i genren feelgood, lättåtkomligt och spa-vänligt. Klicka på länkarna så kan du läsa mer om var och en av dem. Ni som läser detta och har andra tips, fyll gärna på i kommentarsfältet.

Böcker som är roliga, tänkvärda och snabblästa
Medicinen av Hans Koppel
Doppler av Erlend Loe
När börjar det riktiga livet? av Fredrik Lindström
Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman

Böcker som gör dig varm i hjärtat (och kanske får dig att gråta en skvätt) 
Himlen börjar här av Jandy Nelson
Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper
Tales from outer suburbia av Shaun Tan
Liten parlör för älskande David Levithan  
En man som heter Ove av Fredrik Backman   
Ju fortare jag går, desto mindre är jag av Kjersti Annesdatter Skomsvold
En tid för mirakel av Karen Thompson Walker (Jag VET att du skulle tycka om den här väldigt mycket, men kanske är den inte tillräckligt feelgood för spa, men lättåtkomlig och snabbläst och oändligt tänkvärd).

Ha en förträfflig spa-helg, min vän!

En man som heter Ove

En man som heter Ove var julklappsboken jag önskade mig mest av allt (och fick två gånger). Har förstått att Fredrik Backman har en blogg som många läser ivrigt, men för mig var han okänd fram till nu. Istället föll jag för bokhoran Jessica Björkängs recension där hon liknade En man som heter Ove med den underbara filmen Up.

En man som heter Ove var ALLT jag ville att den skulle vara: varm, hjärtlig, tjurig. Bokens huvudperson är den femtionioåriga Ove som bor i ett radhusområde någonstans i Sverige. En bitter gubbe, tycker en del. Själv tycker han att det rätt ska vara rätt och att det inte finns något annat bilmärke än Saab.

I början av boken är Ove mycket av en karikatyr, men efterhand blir karaktären mer komplex. Kontrasten mellan den tystlåtna, tjuriga gubben och det innerliga kärleken han känner till sin Sonja gör honom verklig:

Ove hade aldrig fått frågan hur han levde innan han träffade henne. Men om han hade fått den hade han svarat att det gjorde han inte.

Att läsa En man som heter Ove är lite som att få titta in hos grannen man aldrig varit hemma hos förut. När man som jag älskar att gotta sig i mänskliga relationer är det här rena rama julafton. Jag tycker innerligt mycket om Ove, Sonja och grannfrun Parvaneh, trots tack vare deras fel och brister. I berättelsen kommer också en tilltufsad katt, ärkerivalen Rune, en bögperson och en man i vit skjorta att spela avgörande roller.

Jag skrattade aldrig högt när jag läste, men jag grät en skvätt, det gjorde jag. Det gjorde jag för övrigt också när jag såg Up och likheten dem emellan är stor, det håller jag med Jessica om. En man som heter Ove är feelgood när det är som bäst. Läs!

Utgivningsår: 2012
Antal sidor: 348
Förlag: Forum
Köp den, exempelvis via Bokus eller Adlibris

Alla mina vänner är superhjältar

 

Månadens Editbok är den lilla fina Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman. Efter två pendeltågsresor till och från jobbet var den rara berättelsen om Tom och hans superhjältevänner slut. Boken är lika mycket ett kartotek över kavata och otippade superhjältar som berättelsen om Tom som vill bli synlig för sin fru, Perfektionisten. Perfektionisten har nämligen blivit hypnotiserad av sin ex-pojkvän Hypno och nu tror hon att Tom inte finns längre, att han lämnat henne.

Härmapan, Humörsvängaren, Inverteraren och (min personliga favorit) Madame Görrentallteftersom är bara några av alla superhjältar vi möter i boken och Toms tappra försök att nå fram till sin fru gör boken läsvärd bara det. Det här är feelgood så som jag vill ha det och jag undrar om inte jag har en och annan superhjälte runt mig jag också. Läs!

Feelgoodromanen jag inte visste att jag behövde

Jag har jagat feelgoodfilmer ett par månader nu. Misslyckats. Det enda jag ser är kreddiga filmer om krig och ångest och de gör ju ingen glad. Senaste filmen som gjorde gott var Kärlek i Normandie och Franska nerver som går på bio nu. Jag har letat lyckliga slut. Däremot har feelgoodromanen har inte riktigt talat till mig. En ganska outforskad genre för mig, faktiskt. Jag visste helt enkelt inte om att jag behövde den. Förrän nu.

Under ett par dagar har jag läst Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper. Det är småputtrigt, det är amerikanskt, familjestrul, kärlekstrassel och JA, ett lyckligt slut. Det är inte stor litteratur, men allt kan inte vara det. Ibland är det bara så otroligt skönt att småskrocka medan man läser och luta sig tillbaka i läsfåtöljen i trygg förvissning om att det kommer sluta gott. Och det gör jag. Jag blundar för en del taffliga översättningsmissar och trivs medan filmen om familjen Foxman spelas upp för mitt inre.

I romanens början har vår huvudperson Judd har kommit på sin fru med en älskare, och älskaren visar sig vara hans chef. Judd förlorar jobbet och sin fru och hans pappa har precis gått bort i cancer.  Han är på botten. Faderns sista önskan är att familjen håller en shiva, en judisk ceremoni där man sörjer den bortgångne i sju dagar. Boken utspelar sig under dessa sju dagar då Judd gör upp med sin dysfunktionella familj och med kärleken. Det är stundtals roligt, hjärtligt och som gjort för en film med Hugh Grant i huvudrollen, en judisk Grant.

Och precis som när jag läste Ju fortare jag går desto mindre är jag är jag helt såld på Gilla Böckers trivsamma bokformat. Lite kärlek, faktiskt. Och efter Sju jävligt långa dagar är jag lite mer feelgood i själen, redo att ta mig an ny ångest.

Har du koll på bra feelgoodromaner för mig att läsa? Tipsa mig gärna!

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Edits andrabok är denna gång Guernseys litteratur- och potatisskalsspajsällskap av Mary Ann Shaffer. Vilken feelgoodroman! Boken utspelar sig under efterkrigstid i London och på den lilla brittiska kanalön Guernsey som var ockuperat av tyskarna under andra världskriget (föga visste jag om detta innan jag läste boken). Guernseys litteratur- och potatisskalsspajsällskap är en brevroman. Kan inte minnas när jag läste en sådan senast. Det tar några brev, men sedan har jag vant mig vid formen.

Korrespondensens centralfigur heter Juliet Ashton, journalist och författare. I brev mellan hennes förläggare och goda vän Sidney, hennes bästa vän Sophie, kärleken Mark och människor på ön Guernsey växer en varm, sorglig, hjärtlig och intressant berättelse fram. Det är lättläst och inspirerande. En av mina Edits berättade att hon till och med tagit upp brevväxling med gamla vänner av bara farten.

Guernseys litteratur- och potatisskalsspajsällskap är en perfekt höstbok. Den avnjutes bäst med en kopp te i brittisk stil under höstruskiga kvällar. Gärna vid en sprakande brasa.

One Day (del 2)

Nu när jag läst ut One Day måste jag säga att jag blev väldigt besviken på slutet. Vad hände med "... och så levde de lyckliga i alla sina dagar"?