söndag 29 augusti 2010

One Day

I bokcirkeln Edit läser vi nu One Day av David Nicholls. Jag kände viss skepsis inför att läsa på engelska och ville läsa Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap som förstabok, hade inte den rätta läsglöden. Men, men, One Day blev det och (i vanlig ordning) hade jag fel. One Day var ett utmärkt val.

I One Day får vi följa Emma och Dexter under tjugo år, med bara ett nedslag per år - den 15 juli. När vi först möter dem är året 1988 och det är natten efter deras graduation. Emma är tjejen som vill göra skillnad, hon har bra betyg och bär stora vanprydande glasögon. Dexter är född med guldsked i mun, han ser bra ut och är van vid att få det han vill ha. Deras vägar möts och det finns en tydlig dragningskraft mellan dem och i vänskapen som växer fram finns en längtan efter något mer.

Boken är genialiskt skriven. Eftersom vi bara möter karaktärerna en gång per år blir mycket osagt. Stämningen mellan Emma och Dexter kan växla år från år och våra huvudpersoner befinner sig alltid på nya platser i livet, både fysiskt och psykiskt. I varje kapitel finns bådas perspektiv på dagen de upplever och vid något tillfälle överlappar de alltid varandra, vilket ger en intressant dynamik. Jag vill veta vad Dexter verkligen tycker om Emmas kommentarer och snabbläser för att komma till hans berättelse.

Jag har några sidor kvar i boken, men jag vet att jag inte kommer att bli besviken över slutet. Lika säkert är det att boken inom kort finns som film, förmodligen i samma feelgoodanda som Love actually. Jag kommer att älska den. Också.

söndag 22 augusti 2010

Bra böckers lexikon och Clownen Jac

I helgen var jag på en fest som hölls i ett föräldrahem, i en villa utanför stan. Bokhyllan i vardagsrummet kändes hemtrevligt bekant, faktum är att böckerna i den kändes igen inte bara från mina föräldrars bokhylla, utan också de flesta föräldrars bokhyllor från tiden då det begav sig. De gröna Bra Böckers lexikon fanns givetvis där, banden med världshistoria likaså, storsäljaren Inte utan min dotter hittade jag relativt omgående och så förstås, Clownen Jac.

Jag känner ingen som läst Hjalmar Bergmans Clownen Jac. Ändå finns den i så gott som vartenda fyrtiotalisthem; jag har sett den i Södra Sandby, i Veberöd och Danderyd. Det där med att rensa ut, feng shui och effektiv förvaring verkar inte vara den generationens kopp te riktigt. Att ha många böcker och leta efter fakta i lexikon verkar däremot vara det.

Fastän det kliar i fingrarna efter att åka hem till mina föräldrars bokhylla och rensa bland oläst litteratur inser jag att dagens kids växer upp utan Clownen Jac och gröna Bra böckers lexikon och någonting i den tanken känns en lite gnutta sorgligt.

tisdag 17 augusti 2010

Var är min läslust?

Var är min läslust? Har letat överallt, men jag kan inte hitta den. Har småbörjat på tre romaner och inte varit sugen på en enda. Vill mest kolla på Gilmore Girls har jag märkt. Slaskigt av mig.

söndag 15 augusti 2010

Sigmund Freud - Mannen och verket

Inför höstterminens undervisning i psykologi skummade jag igenom Lars Sjögrens bok Sigmund Freud - Mannen och verket. Det är i ärlighetens namn en ganska torr skapelse skriven på en svenska som känns omodern och stolpig. Men, visst, allt det viktiga finns med: kokainepisoden, fallet Anna O, drömtydningen och teoribildningen förstås. Den stora behållningen är nog emellertid s. 12 - 21 där det finns en kort översikt över Freuds liv och verk. Känns väldigt bekant från min handledares material under praktikperioden på lärarhögskolan, dessutom. Hur som helst kan inte ämnet psykologi introduceras utan en förklaring till dess uppkomst och då är ju Freud onekligen nyckelpersonen, och fascinerande är han, även i Lars Sjögrens tappning.

Sju sorters kakor

Pysselsöndag med bak och den gamla klassikern Sju sorters kakor kommer fram som i vanlig ordning. Det ÄR den bästa kokboken. Åtminstone är det den mest använda i mitt hem. Sidan 55 med chokladmuffinsreceptet är fint flottig och med buckliga blad. Sådant tycker jag är hemtrevligt.

Undrar vad Martin Ingvar och Gunila Eldh säger om sockerfrosseriet. Hm, "njuta av maten" var det ju. Sockerkaka är också mat, inte sant?

lördag 14 augusti 2010

Hjärnkoll på vikten

Svärmor hade läst Martin Ingvars och Gunilla Eldhs Hjärnkoll på vikten och var mycket fascinerad av boken. Bantningslitteratur är en genre som inte intresserar mig alls, men när Martin Ingvar hade ett finger med i spelet blev jag nyfiken. Martin Ingvar är hjärnforskare och har bland annat skrivit En liten bok om dyslexi och hans forskning ligger till grund för Susanne Weiner Ahlströms metod för att avhjälpa dyslexi - Språkbiten. (Det är egentligen en helt annan historia, men metoden Språkbiten tar bland annat fasta på att vi länge haft ett felaktigt sätt att lära ut läsning i Sverige där vi lärt våra barn att ljuda istället för att arbeta med stavelser, något Weiner Ahlström menar skapat onödigt många dyslektiker.)

Hjärnkoll på vikten är faktiskt en väldigt intressant bok. Med korta, lättlästa kapitel guidas vi igenom en sammanställning av forskningsrön runt kost och motion. Som lärare i psykologi tycker jag såklart också att det verkligt intressanta är hur vår hjärna är den som styr allt och jag älskar att jag får en förklaring till och bild av hur det faktiskt går till i hjärnan när jag vill småäta på något gott varje jag sätter mig med en god bok i läsfåtöljen.

Martin Ingvar och Gunilla Eldh visar hur vi bör strunta i tallriksmodellen, förklarar varför det inte funkar att banta, säger att vi ska motionera lagom mycket och lära oss hur vår hjärna letar efter sockerkickar för att vi ska kunna ha koll på vår vikt. Vi har hört det förut och boken innehåller inga mirakelkurer. Och det är väl just detta som är dess styrka. Längst bak i boken finns en kom-ihåg-lapp att sätta på kylskåpet med alla råd du behöver runt kost och motion. De är skrämmande enkla. Två av råden är "ha trevligt när du äter" och "njut av maten". Jag börjar där.

http://knuff.se/isbn/9789127119215

torsdag 12 augusti 2010

Editträff

Fina Edits träffades i tisdags och avhandlade Mödrar emellan och Lilla stjärna över sydafrikansk bobotie (köttfärspaj) och malvapudding som var så god att jag åt så jag nästan sprack. Mödrar emellan hade hade jag inte läst; den kom inte till mig från ovan (märkligt!).

Nya böcker har valts ut, båda på brittiskt tema: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer och One Day av David Nicholls. Nu blir det sensommar med småputtrigt och feelgood-romaner - fint.

måndag 9 augusti 2010

Pendeltåget

En fin sak med hösten: att sörpla termoskaffe och läsa bok på pendeltåget. 30 minuter dit, 30 minuter hem. Inte så dumt, faktiskt.

söndag 8 augusti 2010

När du blundar tittar jag

Gunnar Ardelius, hur underbar är du på en skala? Läste Ardelius andra ungdomsroman När du blundar tittar jag nu idag och den är så fin att det gör ont (Tack Bea för boktipset!), precis som hans debutroman Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket. Jag har sett Gunnar Ardelius flera gånger. Han ser väldigt rar ut, men jisses vad pojken kan skriva.

När du blundar tittar jag handlar om Harry som befinner sig i ett virrvarr av obesvarad kärlek och föräldrarnas skilsmässa. Harrys föräldrar är minst sagt dysfunktionella och Harry trevande i sitt sökande efter svar och mitt i allt de galna och märkliga finns också en trygghet. Jag känner igen det poetiska och förtätade språket från Ardelius debutroman och fastän berättelsen är ganska sorglig finns det en värme som inte går att ta miste på. Jag älskar den här typen av välskrivna romaner som inte skriver någon på näsan, som inte vältrar sig i elände men ändå vågar beröra det som gör ont. Ser redan fram emot Ardelius nästa roman.

Pia Juul är något på spåren

I DN Kultursöndag fanns idag en intervju med den danska författaren Pia Juul, (intervjuad av Jens Liljestrand). Jag måste erkänna att Pia Juul är ett nytt namn för mig, men eftersom jag har mina danska tentakler ute för jämnan numera kunde jag inte undgå att läsa om och fascineras av denna kvinna. Juul har tidigare skrivit poesi och skriver nu även korta, minimalistiska romaner. Sådana romaner älskar jag - förtätat vinner före detaljerat. Mordet på Halland som kom ut 2009 har vunnit flera litteraturpris i Danmark och den ska jag ta mig an när tid ges. Men, det var inte det som var poängen för dagen.

Danska kriminalserier är otroligt mycket bättre än svenska, det har du väl märkt? Mordkommissionen och Livvakterna är bättre än någon svensk kriminalserie. Beck är oändligt långtråkigt och fördummande att se på. Jag tycker att det handlar om att de danska serierna inte utgår ifrån att tittaren är korkad, allt måste inte förklaras eller göras övertydligt. Pia Juul säger i intervjun att hon hittar så fruktansvärt många ointressanta detaljer i svenska deckare. Jag tror att hon är något på spåren. Minimalistiskt vinner, särskilt i deckargenren och här är danskarna bäst i klassen.

Städa!

Årets storstädning i bokhyllan är över. Till min hjälp hade jag stege, ny snygg dammsugare och såpa. Några böcker har fått nya hem, några har fått ny placering. Samtliga är avdammade och kärleksfullt ompysslade. Tycker om att placera titlar som inte har något med varandra att göra bredvid varandra, såsom Dostojevskijs Brott och straff bredvid Jo Nesbøs Rödhaken. Det piggar upp. I övrigt förespråkar jag anarki, bokstavsordning gör mig nervös. Och bara olästa böcker,  böcker som håller för en andra läsning eller som genererar stort affektionsvärde får bo kvar i hyllan. Resten hamnar på bokbytarbord någonstans. Sådana är reglerna.

fredag 6 augusti 2010

Vi, de drunknade

Det känns tomt. Carsten Jensens 700 sidor långa epos Vi, de drunknade har varit med mig under ett par veckor, och nu är den fantastiska berättelsen slut.

I Vi, de drunknade får vi följa några människoöden i den lilla danska staden Marstal och på haven som de marstalska skeppen besöker under hundra år, från dansk-tyska kriget 1848 till andra världskrigets slut. Berättaren är något som ovanligt som ett vi, stadens invånare som med vakna ögon iakttar det som sker. Sättet att berätta ger historien något allmängiltigt och stort, nästan som en dansk Aeneiden eller Iliaden, även om det som skildras lika ofta är små vardagsiakttagelser som stora hjältedåd. Carsten Jensen har gjort noggranna efterforskningar om Marstals historia medan han skrev sin roman, men karaktärerna är helt fiktiva. Romanens upplägg är för övrigt genialiskt, varje delberättelse skulle kunna läsas som en självstående novell, men berättelserna är också länkade till varandra genom att karaktärerna vandrar in och ut ur dem.

När Jensens roman kom ut hyllades den och jag läste ett femtiotal sidor innan jag gav upp och la den åt sidan. Tyckte den gången att den var seg och att det mest handlade om krig. Men, jag förstod ju ingenting, det är tydligt. Nu, när är jag läste den andra gången hade jag ett rikare tålamod och jag blev belönad. Det är karaktärerna i Vi, de drunknade som växer på mig. Jag tycker så mycket om dem: Laurids, Albert, Knud Erik och de andra. Krigen utspelar sig i bakgrunden, det är människorna som är berättelsen. Det finns värme, förtvivlan, kärlek, hopp, saknad och gemenskap i Vi, de drunknade och det är just det jag tycker om. Blir också imponerad av hur Jensen fångat varje tidsanda i i sitt sätt att skildra människorna i Marstal, att jag när boken är slut har förflyttats hundra år i tiden utan att märka hur det gått till.

Nu återstår bara en sak: Danmark, vi måste ses. Jag behöver smørrebrød, kransekager och ljudet av danska röster. Snarast.

torsdag 5 augusti 2010

Vikten av bokmärke

 
Jag tycker att det är viktigt med bokmärken. Min man tycker att man kan lägga vad som helst som bokmärke, exempelvis tjocka saker som häften eller plånböcker. Ofta använder han kvitton. Ibland - hu - lägger han tjocka pocketböcker uppslagna uppochner för att markera var han är. Då blir ju boken ful. Ingen vill läsa en ful bok. Inte jag i alla fall.

onsdag 4 augusti 2010

Lyckan är en sällsam fågel

Jag svepte förbi Akademibokhandeln Skrapan idag och kom ut från affären med pocketutgåvan av Anna Gavaldas Lyckan är en sällsam fågel, fjärde säsongen av Gilmore Girls (rea!) och en strut med lingontryfflar. Egentligen skulle jag köpa Mödrar emellan, men den stod inte att finna.

När jag såg Anna Gavaldas nya bok kände jag att jag visste precis vad jag skulle få för pengarna. Grejen är att det kändes så bra. Otäckt! Jag fnös inte och gick förbi, istället tog jag med mig boken till kassan och norpade med mig lingontryfflar på vägen. Jag slår mig ofta för bröstet och säger att jag gillar förändring, men jag undrar om det inte flyttat in en liten gubbe i mig, och gubbigheten vill liksom inte ha en massa nytt, utan vill veta hur det går. Det började med att jag tyckte att det var besvärligt att läsa om främmande kulturer och jag undrar om det inte kommer att sluta med att jag lagom till pension bara vill läsa sådant jag redan läst förut.

Mödrar emellan

Om sex dagar ska jag ha läst ut Mödrar emellan av Sindiwe Magona och diskutera den med mina Edits. För sju veckor sedan beställde jag boken på Bokus, min alltid lika pålitliga bokleverantör. (Eller, egentligen är jag mest bara en extrem vanemänniska och missbrukare av premiecheckar från MedMera). De hade den emellertid inte på svenska, så  jag kostade på mig ett ex på engelska. Men, först fick jag beskedet att boken skulle levereras efter 20 arbetsdagar, vilket är en väldigt lång tid. Sedan, efter 20 arbetsdagar, kom följande besked:

"Hej!

Vi kan tyvärr inte leverera följande artiklar trots tidigare
orderbekräftelse och därför är de nu annullerade:

* 1 st Mother To Mother (9780864864338)

Vi har inte möjlighet till restnotering och artiklarna har därför strukits
från din beställning."

Nu känns det lite deppigt. Boken finns att låna på Medis bibliotek. I september. Åka till Skärholmen är jag för lat för, men där finns den. Min strategi nu är att vänta på att boken ska komma fallande till mig från ovan. Det känns inte jättetroligt att den kommer att göra det, men man vet ju aldrig.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...