Småputtrigt 80-tal och radhusdisco

Morgan Larsson (från Christer i P3) har skrivit en till stor del självbiografisk roman om sin uppväxt i Trollhättan på 80-talet. Huvudpersonen Morris är berättarjaget och i Radhusdisco vi får följa honom genom låg- mellan- och högstadiets äventyr. Det är småputtrigt och igenkänningsfaktorn är stundtals hög. Jag är imponerad över allt han minns (om det nu är verkliga minnen, vill säga) och jag skrattar till lite grand ibland. Halvvägs in i högstadiedelen har jag emellertid tröttnat. De små anekdoterna som följer på varandra är liksom ganska lika. Det handlar visserligen om pubertet, förälskelse och vänskap precis som det ska i en uppväxtskildring, dessutom är det är befriande fritt från nattsvart ångest och alkoholiserade föräldrar, men småputtrigt räcker bara så länge. Jag är nöjd och belåten när jag lägger boken åt sidan, men känner ingen längtan efter mer. Hej och hej då Radhusdisco, nu tar jag fram korsordet ett tag.