måndag 18 april 2011

1Q84 eller Murakami, you had me at 'hello'.

Jag är uppslukad i Murakamis universum där världen aldrig är som man tror och människorna inte riktigt så som man minns dem. En lista med sådant jag älskar i 1Q84:

1. Murakamis sinne för nya världar i vårt medvetande. Världen är aldrig som man tror i hans böcker, inte heller denna gång, eller som Aomame i boken uttrycker det: "Det är inte jag som har blivit galen, utan det är världen. Just det, så är det. Vid en viss tidpunkt försvann den värld jag känner till, eller drog sig tillbaka, och en annan värld har ersatt den. Som när en järnvägsväxel växlas över."

2. Japaner. Jag gillar japaner, och i synnerhet Murakamis skildring av dem. De äter alltid så festliga saker, dricker öl och tänker på sex. Kunde varit vilka svennar som helst om det inte vore för all ål de äter.

3. Allusionerna. Murakami är en västerländsk japan och i 1Q84 finns mängder av smarta anspelningar, såsom den på Orwells 1984. Han gör också snygga referenser till konst, musik och andra kulturyttranden. Denna gång vill jag kolla upp Janáceks musik och dricka en Tom Collins nästa gång jag går ut.

4. Lagom långa kapitel med egen titel. 20 sidor och en snygg rubrik gör mig glad.

5. Användandet av fetstil och kursiv text. Det är snyggt att vid några tillfällen använda fetstil eller kursiv text för att markera något viktigt i boken, och här är Murakami kung. "Det hade känts som om hennes kropp vreds om." Gör man något sådant, kommer kanske sedan ens vardagliga omgivning att te sig lite annorlunda än den brukar. Men låt inte skenet bedra. Verkligheten är alltid bara en.

Murakami, you had me att 'hello'.

lördag 16 april 2011

Min bibbla

Jag älskar mitt bibliotek. Inte nog med att det ligger i ett fint rött tegelhus, det har bra böcker också. Nyligen har jag också kommit på hur sjukt smart det är att reservera böcker. I min ungdom tyckte jag att tio kronor var dyrt för en reservation. Men nu, tio kronor - INGENTING - för att någon ska rota fram boken jag vill ha från något av biblioteken i stan, skicka det till min bibbla och sedan vips ett sms till mig med ett meddelande om att boken finns att hämta. Magi, mina vänner, magi.

fredag 8 april 2011

Bokmärke deluxe

Mina föräldrar har nyligen varit på semester i Dubai. Med sig hem till mig hade de en present. Och inte vilken present som helst - ett fantastiskt fint bokmärke, en liten persisk matta i miniatyr vävd på samma sätt som en riktig matta. Bokmärket ligger väldigt bra i boken, är tunt (tjocka bokmärken lämnar tråkiga avtryck) och glider inte (hala bokmärken är ett gissel). Ett riktigt bokmärke deluxe om du frågar mig. Ligger fint i första delen av 1Q84, eller hur?

torsdag 7 april 2011

Jag behöver skämskudde när jag läser Salome

Mara Lee gav ut boken Ladies 2007. Salome (2011) utspelar sig återigen i Skåne, denna gång i det fiktiva Ormby (Osby?) där vår huvudperson Elsa Mo är "radhusprinsessa" om man får tro bokens baksidestext. Elsa är en tonåring som lever för dansen och är intrasslad i flera besvärliga relationer med vänner och familj, den dödssjuka bästa vännen Veronica, sin alkoholiserade pappa och fosterbrodern Johannes, exempelvis. Salome är en biblisk person och hennes dans för Johannes döparen - som hon sedan väljer att få dödad - är en del av mytbildningen runt henne. Elsa Mo är ett anagram av Salome.

Jag älskar intertextualitet och allusioner, anspelningar på andra litterära verk. Det ger djup åt en text och då och då får jag känna mig supersmart för att jag känner till verket som det alluderas på. Andra gånger googlar jag järnet för att förstå anspelningarna. Murakami är en mästare av allusioner och det är ingen slump att jag därför älskar hans böcker. Salome av Mara Lee har blivit hyllad av kritikerna.
"Det är en fullkomligt oförutsägbar historia som man som läsare omöjligt kan värja sig emot på grund av den starka närvarokänslan ... Språket förhöjer bokens värde, nyanserat, poetiskt, originellt" skriver Svenska Dagbladet. Men ändå. Jag är inte såld. Jag tycker att anspelningen på Salomemyten blir banal. Det känns som Mara Lee vill skildra sin egen trassliga tonårstid och göra den till något stort genom att jämföra Elsa med Salome. Jag tycker inte att det kommer under huden på mig. Berättelsen känns spretig. Personporträtten känns oavslutade och inte på det där nyfikna sättet, jag blir aldrig riktigt klok på Johannes och Veronica. Det finns något naivt och lite pinsamt över berättelsen, som att läsa någons dagbok och inse att personen jag tycker om egentligen är lika liten och osäker som jag själv. Men, det kanske säger det mer om mig än om berättelsen i sig.

Berättelsen utspelar sig bland ungdomar på åttiotalet. Mara Lee har valt att skriva ungdomarnas samtal i dialogform. Jag kan bara säga en sak: Usch. Det är omöjligt att skildra ett utgånget ungdomsspråk på ett vettigt sätt. Jag vill ropa på Mara Lee och säga: Gör det inte! Men nu är det för sent. Dialogerna med något slags imiterat åttiotalsungdomsspråk finns där och det känns bara fel, fel, fel.

Det slutar inte precis med två tummar upp för Salome. Jag behöver skämskudde när jag läser, vill mest lägga den bakom mig och gå vidare. Kanske kan Edits ge ljus åt berättelsen, annars förpassas den till återvinningen.

Läs vad andra tycker om Salome här.

Farmor vs. Lamino

Vi har köpt ny lägenhet. Med snedtak och solig balkong och tre rum. Men det bästa, mina vänner, är att jag ska få en läshörna. M-m, så är det. I läshörnan under mitt snedtak ska det finnas böcker på väggfasta hyllor, en bra läslampa och så klart - en skön fåtölj. Min stora dröm är Carl Malmstens Farmor. Den är så himla, himla fin. Maken säger att hunden kommer att förstöra den. Maggan!? Det skulle hon aaaaaaaaldrig göra. Men, okej, en fåtölj för tjugofem tusenlappar kanske inte är det rätta. Just nu. Senaste budet är istället en Lamino. Inte lika svulstigt mysig, men sjukt bekväm och hundpraktisk (gotta love that ull). Fotpall till och så vips har vi en mysig läshörna. Ska bara flyttpacka, å renovera, å flytta, å packa upp. Och helst bli rik som ett troll på kuppen. Sen så.

onsdag 6 april 2011

Lyxjobbar. Gratis, men ändå.

Var på jobbet en sväng för att se fina elevers projektredovisningar, träffa kollegor och visa upp bebis. Min fantastiska kollega Malin gav mig en hög nya böcker inom området beteendevetenskap. Nya fina böcker. Om beteendevetenskap. Det är faktiskt lite lycka. Ska nog köpa snygga pennor och färgglada post-its att göra anteckningar på medan jag läser. Det blir ungefär som att jobba, fast bara det allra lyxigaste, lyxigaste - nya böcker och att ha tid att läsa, göra intressanta (nåja) anteckningar om och sedan drömma om alla roliga lektioner jag ska hålla. Onda tungor kanske hävdar att jag jobbar gratis och att vi kommunanställa är så otroligt lättlurade. Men, då vill jag säga: Det är NYA böcker. NYA. Punkt.

måndag 4 april 2011

Klogeklas saglar bara när han är för hied

Jag har varit på semester  med mina föräldrar och fyllt på mitt skånska vokabulär. Det är fullt nödvändigt att ta sig ett skånskt språkbad emellanåt. Tre bra ord och uttryck jag badat i och gärna vill dela med mig av är:

1. Hied som i [Va änte så hied], det vill säga ha inte så bråttom.
2. Sagla. Små barn dregglar inte, de saglar. Hundar dregglar, barn saglar.
3. Klogeklas som i [Han ska allti va en sån Klogeklas], det vill säga en person som alltid vet bäst. I övriga landet säger man kanske besserwisser.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...