torsdag 24 juni 2010

Shantaram

Igår kväll började jag läsa Tusen och en natt. Åh, så fint ska ni veta. Men någonting i sagosamlingen fick mig att tänka på Shantaram, min sommarbok förra året. Hela sommaren 2009 flyter ihop med detta läsäventyr. Det är ju så underbart lyxigt att hitta en riktigt tjock och bra bok att verkligen sluka och slukas av. Jag vill hitta en ny Shantaram. Var finns den? Är det någon som har tips?

Till dig som ännu inte läst Shantaram: Shantaram är en osannolik blandning av olika berättelser, jag får uppleva Bombay med en västerlännings ögon och älskar staden utan att ha varit där, jag följer med författaren genom maffians värld och hans resa till Afghanistan och fascineras av det jag läser. David Gregory Roberts saknar ofta självdistans, men det är härligt. Ibland är boken poetisk och filosofisk, lika ofta spännande och dramatisk och den liknar ingen annan bok jag läst.

onsdag 23 juni 2010

Död tills mörkret faller

Jag älskar tv-serien True Blood. Jag menar, det är amerikanska södern, smygerotik, diverse övernaturliga väsen och inte minst: vampyrer. Säsong tre har börjat visas i Amerikat och jag vill se den genast. I brist på tålamod trodde jag att romanförlagan till tv-serien skulle stilla mitt behov. Omslaget var ju så rackarns snyggt, dessutom. Men, nej. Att läsa om det jag redan sett gjorde bara att jag saknade tv-karatärerna än mer. Blev exempelvis sjukt besviken när Sam Merlotte plötsligt var blond i boken. Alltså, hallå, ALLA vet att Sam har mörkt hår.

Jag förstår att jag har fel. Att boken kom före tv-serien och allt det där. Men HBO har producerat en oemotståndligt snygg serie och kalla det primacy-effekt, idioti eller bara allmänt oförstånd, men jag vill inte läsa fler av Charlaine Harris böcker, jag vill se True Blood på tv.

http://knuff.se/isbn/9789170018152

tisdag 22 juni 2010

Sommarlov

Nu har jag haft sommarlov i några dagar. Hur mycket har jag läst, undrar du? Inget, nada, rien, nothing, svarar jag då. Inte heller har jag löst korsord och det är ju skandal. Det måste bli bättring och bot. Jag ska bara...

måndag 14 juni 2010

Lilla stjärna

Efter att ha läst ut min tredje bok av John Ajvide Lindqvist, Lilla stjärna, känner jag att det här nog blev min sista. Jag tycker inte att det barkar åt rätt håll. Låt den rätte komma in är en välskriven vampyrroman (med undantag för zombiepassagen som också med rätta ströks i filmen), Människohamn har visserligen sina förtjänster, men tappar helt i slutet. Lilla stjärna är däremot, eh, knäpp.

I Lilla stjärna får vi följa två jämnåriga flickor - Theres och Teresa - vars öden flätas samman. Båda är annorlunda och utanför och det är i detta utanförskap som de slutligen finner sin gemenskap. Redan i bokens inledning får vi veta att det under Allsång på Skansen kommer att ske något fruktansvärt, och boken försöker sedan måla upp vad som driver två unga människor till  brutala och överlagda mord.

Flera av detaljerna är snygga och genomtänkta i Lilla stjärna. Något som slår mig är att John Ajvide Lindqvist ofta är fenomenalt bra på att skildra unga människor. Han kan fånga detaljer från ungdomen som jag plötsligt minns när jag läser, men som jag annars glömt som vuxen. Däremot haltar själva storyn och ett par av personporträtten, tycker jag. Jag hade hoppats mycket på skräck i vardagsmiljö, men det blir aldrig riktigt otäckt, bara knäppt. Ett slags Josef Fritzl möter Allsång på Skansen och Motorsågsmassakern, men det är barn i huvudrollen. De unga flickornas drivkrafter till att handla som de gör är inte tillräckligt trovärdiga, helt enkelt. Det hemska i boken är i stället av splatterfilmskaraktär och det går jag inte riktigt igång på. Nej, tyvärr John Ajvide Lindqvist. Jag är inte såld.


http://knuff.se/isbn/9789170374036

fredag 11 juni 2010

Karlstad Zoologiska

Jag har börjat nalla på mina sommarböcker, innan lovet ens har börjat. Men det får man, speciellt när man är sjuk och hemma från jobbet som jag varit idag. Jag kastade mig över Hanna Hellquists Karlstad Zoologiska först.

Karlstad Zoologiska handlar om Hanna Hellquists minst sagt speciella uppväxt i den värmländska skogen, med en far som fascinerades något alldeles otroligt av djur. I hemmet fanns möss, fåglar, marsvin, hundar, katter, fiskar, ormar och you name it. Hannas pappa smugglade in nya djur från exotiska länder, sålde några när han tröttnat på dem, slog ihjäl de som behövde dödas och gav bort ett och och annat.

Boken var precis som jag tänkt mig: rolig, osentimental och innerligt sorglig på det sätt som Hannas texter ofta är. Det som lämnar störst avtryck när jag läst ut boken är Hannas relation till sin far. Karlstad Zoologiska är lika mycket Hannas uppväxtskildring som porträttet av Hannas pappa. Och Hanna Hellqusit skriver träffsäkert och kärleksfullt: "... min fem år äldre kusin Fredrik lekte nere vid sjön på landet och jag fångade grodor som jag visade upp för honom. Och Fredrik blev jätterädd. Han vågade inte ta i dem, han tyckte grodor var äckliga. Eksembarn, sa pappa föraktfullt. Men inte jag, inte pappas dotter. Jag slängde mig efter grodorna och fångade dem, visade sedan stolt upp dem."

Det här kommer bli en bra boksommar, det förstår ju vem som helst.

Har du inte lyssnat på Hanna Hellquists sommarprat i P1 förra sommaren så ta igen det nu. Hon är sjukt cool, det är allt jag har att säga.

http://knuff.se/isbn/9789174290585

onsdag 9 juni 2010

Årets sommarbok

På mitt jobb får alla en sommarbok. Det är en fantastiskt fin tradition. I år hade jag och bibliotekarien shoppat loss bland årets pocketnyheter och i gammal god vana valt böcker med stor omsorg till våra kollegor: fakta, chick-lit, generationsromaner, biografier och mustiga kärlekshistorier. Det blev rusning till bokbordet. Precis som vanligt. Det är lite rart att se vilken dragningskraft böcker kan ha. Eller så är det bara den sedvanliga presenthungern hos en kommunanställd som vaknat, det låter jag vara osagt.

tisdag 8 juni 2010

Sommarläsning

Nu har jag valt ut sex böcker att sätta tänderna i när sommarlovet börjar, en omsorgsfullt vald blandning, likt en välbalanserad godispåse. Här är böckerna jag längtar efter och som ligger och väntar på mig:

1. Död tills mörkret faller - Charlaine Harris
Den första boken i serien som senare blev tv-serien True Blood (gotta love it!). Jag tänker mig lättläst, smygerotiskt och framförallt: vampyrer.

2. Karlstad zoologiska - Hanna Hellquist
Hanna Hellquist skriver fenomenala krönikor i DN och radiopratar i P3. Dessutom är hon sjukt cool och hade förra årets bästa Sommar i P1. Jag förväntar mig allt detta i bokform.

3. Lilla stjärna - John Ajvide Lindqvist
Jag tycker att Ajvide Linqvist är lite knäpp, och att hans böcker är utflippade. MEN, de har alltid något bra. (Låt den rätte komma in är dessutom fenomenalt bra). Nu råkar det också vara så att hans senaste roman utspelar sig på Allsång på Skansen - skräck i hemtrevliga och trygga miljöer är det bästa som finns. Det här kan bli gött.

4. Hypnotisören - Lars Kepler
Ett år efter hajpen vill jag ta reda på vad den handlade om. Kanske skratta åt den eller rent av digga det jag läser. Vi får se.

5. Tusen och en natt
Mina elever har fått mig att få upp ögonen för denna sagoskatt. Jag vill läsa sagor med lyckligt slut i sommar. Ali Baba - here I come!

6. Vi, de drunknade - Carsten Jensen
Jag har börjat på denna roman en gång förut, men jag tror inte att jag var redo. Men nu längtar jag till Danmark och den här romanen sägs ju fånga hela den danska folksjälen. Den vill jag läsa om, medan jag drömmer om kransekager och smörrebröd.

Norwegian Wood

Murakamis böcker får man inte slösa med, bara läsa en i halvåret. Max. Nu har jag unnat mig Norwegian Wood (2003) som blev Murakamis stora japanska genombrottsroman. (I Sverige blev Fågeln som vrider upp världen romanen som etablerade Murakami som en av de stora.)

Norwegian Wood liknar inte de andra två Murakami jag har läst. Kafka på stranden och Fågeln som vrider upp världen är båda suggestiva berättelser och mysterium som ska lösas, likt stora mentala pussel. Norwegian Wood är något annat och vad jag förstår bär den tydliga spår av Murakami själv. Det finns flera likheter mellan huvudpersonen och Murakami, exempelvis.

Boken börjar med att huvudpersonen Toru Watanabe i trettioåråldern hör låten Norwegian Wood och minns tillbaka till tiden som ung student i Tokyo, en melankolisk tid när en nära vän, Kizuki, tar livet av sig vilket kommer att färga hans syn på livet och dess möjligheter därefter. Toru förälskar sig senare i den flicka som varit Kizukis flickvän. Denna Naoko är dock psykiskt bräcklig och deras kärlek komplicerad. Likaså är den relation Toru har till sina vänner inte utan svårigheter.

Norwegian Wood är något så ovanligt som lågmäld, melankolisk och erotisk. Språket känner jag igen från de andra romanerna: Murakami skriver ofta med korta meningar och har alltid intelligenta referenser till västerländsk kultur. Det finns något självklart i dialogernas uttalanden som jag inte kan sätta fingret på, men som jag gillar.

Jag älskar Murakamis fantasieggande böcker och en sådan är inte Norwegian Wood, men efter att ha läst denna roman känner jag att jag fått läsa mig till ytterligare en liten bit av det som är Murakamis väsen, vacker och lågmäld precis som Murakami själv.

http://knuff.se/isbn/9789172639409

onsdag 2 juni 2010

Chick-lit och BOATS

Ja, jag säger då det. 18-åringar nuförtiden vill inte läsa Madame Bovary och Brott och straff. Mest av allt vill de läsa chick-lit och BOATS (Based On A True Story). Ju hemskare, desto bättre. Hämd, plågeri och gisslandramer ska det vara. Och det ska hända saker på varje sida, helst hemska saker så att man gråter eller blir uppjagad och skrämd. Annat var det på min tid. Då läste minsann ungdomarna bara klassiker. Och de äääääälskade dem, uppskattade det vackra språket och de snillrikt sammansatta karaktärerna. Och då kunde ungdomarna njuta av ett långsamt berättartempo. M-m, så var det.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...