Bokmässan och läsfrämjandet

Under Bokmässan valde jag att lyssna på en hel del skolrelaterat. Störst fokus fick seminarium runt läsförståelse och läsfrämjande. Jag har sammanfattat mina intryck på Samtal mellan två lärare. Så klicka in där och du vill läsa mer om vad vi i skolan kan göra för att arbeta med dessa frågor. Klicketiklick!

Fabulerats FYRA: jobbpepp

 

Om en dryg månad ska jag bege mig till jobbet igen efter ett h-e-l-t års föräldraledighet. Maken ska ta över ruljansen här hemma och jag ska KNEGA. Det ska bli väldigt kul. (Tror jag nu i alla fall). Elever! Intellektuell stimulans! 

En annan fråga är naturligtvis hur mitt arbetande kommer att påverka mitt läsande och bloggande. I skrivande stund tippar jag på en försiktig minskning av bådadera, men den som lever får se. Att vara pendeltågsberoende har sina fördelar, om man säger så. En försening är ju bara tråkig för den som ingen bok har.

För att känna rejäl jobbpepp tänker jag ägna december åt skolrelaterad litteratur så att arbetslusten riktig sköljer över mig och in i varje por. Ungefär så. Med fingertoppskänsla och stort engagemang har jag därför fört samman följande kvartett till min att-läsa-lista:

1. En bok om pedagogik: Relationskompetens i pedagogernas värld av Jesper Juul och Helle Jensen. Juul är ju en klok man, kanske kan han ha något lärorikt att säga till mig som lärare också?

2. En lärobok i psykologi, Psykologi för gymnasiet av Nadja Lundgren. En sprillans ny lärobok från Liber. Verkar mycket bra! Älskar, älskar mitt ämne. Nu ska jag få undervisa nya kursen Psykologi 1 från nya gymnasiereformen GY11. Bara en sådan sak.

3. En bok om läsning, Böcker inom och omkring oss av Aidan Chambers. Har läst flera av hans böcker förut, men det känns rätt att fräscha upp kunskaperna om hur man skapar bra samtal om litteratur med elever. ÅH, vad kul det ska bli att få göra det igen! Nu kommer peppen, känner jag.

4. En ungdomsroman, Himlen börjar här av Jandy Nelson. För att komma ihåg hur det är att vara ung och för att kunna tipsa eleverna om bra böcker måste jag läsa lite ungdomsromaner mellan varven. Och så brukar de vara bra också förstås.

Då så. Nu ska jag förlusta mig ett par dagar med Jonathan Franzens Frihet, sedan är det operation jobbpepp som gäller. Wish med luck!

Bilden av läsolust

Jag har ju jagat läslust ett tag nu. I ett skyltfönster på Hornsgatan finns böcker och tidningar som ingen får suget att läsa. Min läslust dog bland det solblekta tyget, tror jag. Annars hade väl läslusten strukit med vid första anblicken av platsblomman och dammet på hyllorna.

Det här är den nakna sanningen, gott folk. Så här ser läsolusten ut i dagens Sverige.

Excessböckerna och läslusten

Härom helgen finpromenerade jag, maken och dottern genom Gamla stan och in till centrum. På vägen passerade vi en Akademibokhandel som jag propsade på att vi skulle besöka, bara kika lite. Jag är ju pank som en kyrkråtta nuförtiden, men att titta är som bekant fortfarande gratis.

Dottern småtuggade på en Alfonsbox och jag kom att klämma på de nya pocketböckerna i excessformat. Excess - vilket trams! 139 kronor för en pytteliten pocketbok med liten text och bibeltunt papper. Är bokbranschen så desperat efter nytändning? Finns det verkligen någon som uppskattar pyttelitet som är mer än två äpplen hög?

Apropå det här med läslust så suger excessboken all sådan ur mig.

När Zlatan kan få svensklärarhjärtat att klappa lite extra

Jag var på Akademibokhandeln Skrapan igår, hade ett ärende på Kjell och company (gubbvarning!), men tjuvgluttade lite i bokhandeln när jag passerade. Mina ringa föräldrapenning ger mig inte möjligheten till extravagant bokshopping just nu. 

Framför de sprillans nya Zlatanböckerna utspelade sig följande scen: Två män, 40+, iklädda blåställ och med olja på händerna, flanerar in i butiken. Det ena utbrister till den andre: 

- Läser du BÖCKER?!

Den andre vacklar lite, men svarar att han inte läst något på flera år. Sedan säger han:

- Men den här Zlatanboken vill jag läsa. Det är ju Zlatan, liksom.

Här började mitt svensklärarhjärta klappa alldeles extra mycket. Få saker triggar detta hjärta som män som vanligtvis inte läser och som hittar en läspassion. Det gör mig obeskrivligt glad, faktiskt. Där och då var jag beredd att kasta all lässnobbism åt sidan och bara njuta av tanken på att en ny läsare kanske fötts.

För övrigt gjorde jag min lärarpraktik på gymnasieskolan i Malmö där Zlatan gick. När mina elever skulle hålla högtidstal höll i princip var enda en ett tal till Zlatan. Jag är ointresserad av fotboll, men det finns en kärlek till Zlatan som kan skapa både vältaliga ungdomar och läsande män. Det är oändligt fint.

FRÅGA: Vad väcker din läslust?

I Bokcirkeln Edit ska vi läsa Little Bee av Chris Cleave denna månad. Den verkar mycket intressant, men finns bara på engelska. Kändes lite trögt.

När jag fick hem min bok blev jag emellertid alldeles till mig. Boken är ju så fin. Amerikansk storpocket! Älskar det luftiga formatet, den indragna framsidan och att omslaget är av en kraftig blank papp med struktur. Plötsligt känner jag mig så otroligt sugen på att läsa.

Ju mer jag tänker på det så inser jag att det är de små sakerna som gör skillnad för läslusten. Vem säger att utsidan inte spelar någon roll? Hursomhelst fascinerar det mig, det här med lässuget. Var kommer det ifrån?

Vad väcker din läslust?

Svara gärna i kommentarsfältet eller i din egen blogg, men glöm då inte att länka hit så att jag hittar ditt svar. Allt gott!

Vägen till att älska 1800-talsromaner går via 91:an Karlsson och tantsnusk

Ibland suckas det i skolvärlden över att dagens ungdomar bara vill läsa snaskig litteratur, typ BOATS (based on a true story). Varför gillar ungdomarna inte Pappa Goriot och Brott och straff? Har de ingen smak och vett, de små liven?! Mitt en suck vred jag därför tillbaka tiden och funderade på min egen väg mot kärleken till 1800-talsromanerna och Murakami.

Liten
Jag hade turen att ha en mamma som läste för mig varje kväll och tog mig till biblioteket en gång i veckan. Majas alafabet och Historien om Någon var favoriter. So far ganska pretto, alltså.

Lite större
Jag var lässvag på lågstadiet. Fick gå på stödsvenska. Tyckte att det var kämpigt med de tjocka böckerna på mellanstadiet. Men Tordyveln flyger i skymningen var magisk och Kulla-Gulla. Läste Fem-böckerna. Jag kunde cirkulera i timmar (!) inne på Bokia i Karlskrona medan jag tummade på vilken Fem-bok jag skulle välja härnäst, alltmedan mina föräldrar gjorde stan. Fastnade aldrig för Kitty eller tvillingböckerna som annars var poppis. Av någon outgrundlig anledning läste jag stora mängder 91:an Karlsson.

Tonåring
Ingången till vuxenlitteraturen gick via Virginia Andrews. Känner ni till henne? Hon verkar inte så poppis längre, men det är väl alla BOATS som konkurrerat ut henne. Böckerna är en slags modernare tantsnusk. Intrigerna! Det var råttgift, incest, inlåsning på vinden och hemliga syskon. Och på omslagen fanns vackra ledsna människor. Sen kom BOATS. Inte utan min dotter och Ondskan var stora läsupplevelser.

På högstadiet konsumerade jag allt av Mankell. Jag tyckte att han var genialisk. Den femte kvinnan var otroligt bra. Jag hoppade över chic-lit, har väl fortfarande bara läst Bridget Jones dagbok i den genren egentligen. Jag är kanske ingen riktig chic.

Vuxen

Jaha, och där kunde det kanske slutat. Men Mankell-böckerna skulle väl ta slut någon gång, förstås. Men ingången till den mer avancerade litteraturen gick via Brott och straff (applåder). Min gymnasielärare gav oss varsin 1800-talsroman och Dostojevskijs tegelsten blev min. Jag var ambitiös, ville ha bra betyg. Pluggade mycket. Så jag läste och blev... förförd. Jag tyckte att den var så intressant. Att en klassiker kunde vara så bra. Och handla om ett mord! Kanske var det också där och då som mitt intresse för psykologin vaknade. Fast det är nog mer en efterhandskonstruktion, är jag rädd. Och sedan ville jag bli svensklärare och läste litteraturvetenskap och blev förförd många gånger igen (av böcker då, alltså). Resten är historia. Eller, nej. Det finns faktiskt en viktig hållpunkt till.

På mitt första gymnasielärarjobb fanns det en briljant bibliotekarie som kunde få mig sugen på att läsa det mesta. Ibland stoppade hon boktips i mitt fack. Jag skulle säga att hon öppna dörren till ungdomsromanerna och att hon ruskade liv i min då ganska svala läshunger. Fortfarande vet jag ingen som kan presentera böcker som Beatrice.

Slutkläm
Jaha, vart vill jag komma med mitt resonemang då? Jo, i varje BOATS-läsare bor ett potentiellt Dostojevskijfan och nog är det så att vi lärare och bibliotekarier kan visa vägen till vidare läsning. Dagens ungdom har nog smak och vett, de vet bara inte om det än.

Var är min läslust?

Var är min läslust? Har letat överallt, men jag kan inte hitta den. Har småbörjat på tre romaner och inte varit sugen på en enda. Vill mest kolla på Gilmore Girls har jag märkt. Slaskigt av mig.