Kristina Sandbergs Att föda ett barn fick ett väldigt varmt välkomnande när den gavs ut förra året. Jag var sugen på att läsa den då, men avstod i huvudsak för att - hör och häpna - titeln inte passade mig.
Det är naturligtvis ett märkligt sätt att sortera ut en bok, men likaväl sant. Titeln Att föda ett barn påminner onekligen om förlossningslitteratur och någonstans när jag var höggravid kände jag kanske att det blev lite too much att sitta på pendeltåget med Att föda ett barn upptryckt i ansiktet på mina reskamrater. Ja, exakt så töntig är jag.
Nu ska jag ge boken en ny chans och 100 sidor in i boken är jag förälskad. Hur KUNDE jag välja bort den här boken på grund av dess titel. Va? VA? Den här boken skulle jag vilja diskutera med de arga feministerna som ivrigt hyllar Bitterfittan, för bilden av Maj är det intressantaste kvinnoporträtt jag mött på länge:
"Hur han sa helt apropå att om kvinnan ska befrias kan hon inte stå och baka småkakor. Småbröd är kättingen som måste gå ur tiden, sa han, och så tog han en plättbakelse och drack kaffe och hon såg hur det rann en brun droppe på hans renrakade haka, och nu sitter hon här och blir arg och tänker att det är ju själva glädjen, att bläddra i mammas kokbok och drömma inför jul och midsommar: smörkringlor, strassrosor, brysselkex, rullrån, schackrutor och korintkakor".
Det blir spännande att se vad mer den här boken har att bjuda på. Åter till läsningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar