Varje kapitel rymmer en liten anekdot från Okonkwos vardag, vi får se medgångar och motgångar, och vi lär oss om seder och bruk. Det är lättsamt skrivet och tempot är högt. Med de kristna kolonisatörernas intåg i byn börjar sönderfallet för bokens huvudperson. Efterhand går allt sönder för Okonkwo.
Achebe lär ha skrivit romanen som ett svar på Conrads Mörkrets hjärta, då han ska ha blivit provocerad av Conrads sätt att beskriva hur den europeiska mannen slukas av Afrikas mörker. Achebe vill visa oss något, det finns ett tydligt pedagogiskt syfte med Allt går sönder. Han väljer inte sida, utan tar dig bara i handen och visar. Och just detta inkluderande förhållningssätt är bokens styrka, tror jag. Jag får hjälp att förstå.
Från och med nu är Mörkrets hjärta och Allt går sönder två sidor av samma mynt för mig, där den ena inte kan finnas utan den andre.
PS: Nyponsoppa med glass och mandelbiskvier är gott även utan en god bok.
1 kommentar:
Sträckläsning är väl ändå ett gott betyg! Jag var lite nervös för att jag skulle ha tipsat dig om en bok som du verkligen inte stod ut med. (Och eftersom jag av någon anledning inte kan kommentera på min egen blogg så hälsar jag trevlig helg här istället.) Kram
Skicka en kommentar