tisdag 31 maj 2011

Majtorka

Att ha en bebis, att renovera, flyttpacka, flytta och flyttpackaupp var visst inte jättekompatibelt med läsning. Det kunde man ju anat.

Editträff

Fina Edits har träffats igen. På en försommarvarm uteplats i Aspudden avhandlade vi Kolka och Salome medan vi åt indiskt och en ljuvlig brittisk efterrätt med smörsås till. Allt himmelskt utom uttalandena om Salome. Om Kolka var vi också oense, men med mitt eget perspektiv för ögonen väljer jag att säga att uttalandena var övervägande positiva.

Nya böcker har valts. Till nästa gång ska vi läsa 1Q84 (yey!) och Ru av den vietnamesiske författaren Kim Thúy. 1Q84 är ju ett fantastiskt fint bokval. Angående Ru:  det där med främmande kulturer är ju generellt inte min bag, men nu ska gamla föreställningar utmanas.

onsdag 11 maj 2011

Doktor Glas på Dramaten är genialisk

Jag och maken hade biljetter till Doktor Glas på Dramaten i lördags. Jag älskar ju den gode Söderberg och hade laddat. Ordnat barnvakt. Våra goda vänner och tillika grannar hade sett pjäsen visade det sig. Båda hade somnat. Och i Dramatens hårda stolar ska det ganska mycket till. Jag vet. Jag har också somnat på Dramaten. Således var förväntningarna låga när Christer Henriksson steg in på scenen och började sin en och en halv timme långa monolog - Doktor Glas.

Sceneriet var sparsmakat: ett läkarmottagningsrum med skrivbord och två stolar, ett stort fönsterparti. Till en början är jag besviken över hur gammal Henriksson är, Doktor Glas är ju bara lite över trettio, och Henriksson över sextio. Dessutom bjuder han in till några billiga skratt. Doktor Glas är ingen rolig historia. Och till Dramaten går jag för att se teater. Inte buskis. Men ganska snart är jag som förtrollad av monologen. Genom att låta Doktor Glas återberätta händelserna runt Helga och pastor Gregorius medan han vandrar runt i sitt mottagningsrum får vi del av doktorns tankar. Jag kommer på mig själv med att så uppslukas i berättelsen, visualisera det doktorn återberättar att när berättelsen åter landar i ett här och nu i mottagningsrummet känns det som om jag sett dem allesammans, doktorn som dricker ett glas vin på Grand Hotels terrass, den vidriga pastorn på väg till Porla och Helga när hon gråter på kyrktrappen. Genialiskt! Och pjäsen är trogen Söderbergs original, det tycker jag om.

För mig var Doktor Glas på Dramaten inget sömnpiller. Och när vi promenerade hemåt funderade jag åter över karaktärerna i berättelsen om Doktor Glas och hur ensamma de ter sig alla tre: doktorn, pastorn och Helga. Var det rätt av doktorn att mörda Gregorius? Jag vet inte. Men jag blir återigen sugen på att läsa Bengt Ohlsons replik Gregorius för att läsa om någon som tar pastorn i försvar. Hjamlar Söderberg, det måste man ge dig, din berättelse lever än.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...