torsdag 27 maj 2010

Bokvandring i Stockholm

Som final i Svenska B gjorde eleverna, jag och vår bibliotekarie en bokvandring i centrala Stockholm. Eleverna hade fått välja att läsa valfri stockholmsskildring, gammal eller ny. Bland de valda böckerna fanns Snabba cash, Milleniumtrilogin, Röda rummet, Flickan under gatan, Doktor Glas, Vinterviken och Låt den rätte komma in. Till min stora sorg valde inte en enda att läsa Mina drömmars stad. Nästa år ska jag sälja in den bättre. Kanske med någon form av muta om de vägrar.

Vi promenerade en mil, från Odenplan där en knarkdeal på Hotell Oden från Snabba cash målades upp, till Lundagatan där vi fick en målande beskrivning av Lisbeth Salander från Män som hatar kvinnor. Och så presenterades ett helt gäng böcker däremellan. En fantastiskt trevlig dag med solsken blev det. Och bokvandring blir det fler gånger!

tisdag 25 maj 2010

Bokseminarium

I veckan avnjöt jag ett bokseminarium om medeltidslitteratur med mina elever. Inför seminariet deklamerade jag stolt att bokseminarium är det bästa jag vet. En av mina elever tittade mig då sorgset i ögonen och sa:
- "With all respect, Josefin, men du verkar inte ha ett så roligt liv."

måndag 24 maj 2010

Att älska som en porrstjärna

Idag hade jag ett fint boksamtal med en elev som tidigare sagt att han aldrig i hela sitt liv tänkte läsa någon bok. Hans ingång till litteraturens värld blev Att älska som en porrstjärna av Neil Strauss, en biografi om porrstjärnan Jenna Jameson. Nu skulle han läsa fler böcker lovade han och jag undrar om jag inte såg lite stolthet i hans ögon. 600 sidor bok kräver sin man; jag antar att det var det han plötsligt förstod.

söndag 23 maj 2010

Murakami

Åh, Murakami, förmodligen är du en av världens bästa nu levande författare. I fredags kom Vi Läser hem i brevlådan och till min glädje fanns det ett sex sidor långt reportage om denna fina man. Efter att ha läst reportaget kan jag konstatera att jag kanske gillar Murakami ännu lite mer. Anyways, enligt Vi Läser är fem böcker som Murakami inte kan leva utan:

1. The Great Gatsby av F. Scott Fitzgerald
2. Långt farväl av Raymond Chandler
3. Cathedral av Raymond Carver
4. Bröderna Karamazov av Dostojevskij
5. Ugetsu Monogatari av Ueda Akinari

Räkna med att jag ska läsa dessa i sommar. Eller jag vill åtminstone, om det blir så är en annan sak. Den store Gatsby ska komma ut i nyöversättning snart, så det kan ju vara ett bra tillfälle att läsa om denna, om inte annat. Men först och främst ska jag läsa ut Murkamis Norwegian Wood och njuta av vartenda kapitel.

fredag 21 maj 2010

Näckrosbarnen

Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om Näckrosbarnen av Susanne Axmacher (2009). I min bokklubb Edit såldes boken in som skuldboken och vem, undrar jag, tycker inte att det är smaskigt att läsa om skuld? Nu hade jag nog tänkt mig en rejälare arvsskuld än den jag fick. Jag hade tänkt mig rå, elak skuld. Baksidestexten säljer in familjen Lancken och säger att de är genomruttna sedan generationer tillbaka. Jag tänker antikens arvsskuld à la Orestien, bröder som stjäl varandras fruar, steker och serverar den andres barn. Här kommer Näckrosbarnen inte ens nära.

Näckrosbarnen handlar om familjen Lancken och i synnerhet om Clara och hennes syskon Marcus och Lotta. Mamma Ida, pappa Lars och farmor Nora har också sin del i arvsskuldskalaset. Berättelsen vandrar från nutid och tillbaka till viktiga episoder i familjens historia, avgörande händelser som format karaktärerna och gjort dem till dem de är. På det stora hela handlar boken om svårigheterna med att bryta gamla mönster.

Jag brukar gilla den här typen av psykologiska romaner, men Näckrosbarnen känns lite platt. De viktiga frågorna reds inte riktigt ut och ovidkommande detaljer ältas om och om igen. Det känns som om romanen famlar efter något den inte riktigt hittar och när boken är slut känner jag mig liksom lite besviken. Medlemmarna i familjen Lancken är inte genomruttna, men nog är det lite synd om dem. Någon riktigt smaskig arvsskuld tycker jag dock inte att de kan leverera.

http://knuff.se/isbn/9789174290752

torsdag 20 maj 2010

Vad jag läser just nu

Det blir inte mycket skönlitterärt läst nowadays. Massläser elevarbeten inför betygsättning om två veckor. Stundtals är det välskrivet, intressant och givande, men det är väl inte utan att jag längtar till sommarlovet. Ljuva, ljuva sommarlov. Och så säger jag som jag brukar vid vårkanten: nästa år ska jag inte ge några skriftliga uppgifter i slutet av terminen. Yeah, right, vi får väl se hur det går med den saken.

onsdag 12 maj 2010

Lov!

Nu tar Fabulerat lov några dagar för att åka till Småland, äta ostkaka och läsa, läsa, läsa. På återseende nästa vecka!

söndag 9 maj 2010

Svarta vykort

Jag gillar Marcus Birro. Jag gillar hans bror Peter också för den delen, men det kan vi ta en annan gång. Generellt har jag svårt för göteborgare. Det är kategoriskt och elakt, men ändå sant. Marcus Birro är emellertid undantaget som bekräftar regeln och igår läste jag hans bok Svarta vykort.

Svarta vykort är en bok om sorg, tankar han skrev ner efter att han och hans sambo Jonna förlorat två barn i sena missfall. Han kritiserar vården, vill väcka debatt om sen abort och framförallt vill han skriva för att överleva.

Jag gråter flera gånger när jag läser. Det är naket, ärligt, blottat och oändligt sorgligt.  Det är stundtals vackert och stundtals fult, men hela tiden äkta. Svarta vykort berör. Jag är tagen av hur modig Marcus Birro är som visar sin sorg för alla som vill läsa. Jag tror faktiskt inte jag har läst något så ärligt förut.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Svarta vykort av Marcus Birro

Hälsoråd för hund

Det finns en liten bok som har sparat mig många slantar de senaste fem åren och så sent som i veckan gjorde den det igen. Boken har den sexiga titeln Hälsoråd för hund och är, precis som det låter, en bok med råd om hur man ska ta hand en om krasslig jycke. Min hund Maggan drabbades i veckan av mjällkvalster. Ja, jag kunde då inte räkna ut det på egen hand, utan tog hjälp av min bok. Ett besök på apoteket och några droppar i nacken på hunden och vips var odjuren i pälsen borta. Inget svindyrt besök hos veterinären behövdes. Fantastiskt! Boken har också botat magsjuka och såriga tassar och det är ju fenomenalt bra. Köp den, den finns på apoteket.

fredag 7 maj 2010

Kärleken till böcker

Kärleken till böcker kan ta sig olika uttryck. Något av det finaste jag läst på länge är hur min kompis Maja sorterat böcker i bokbytarhyllan soprummet för att de förtjänade ett bättre liv än att ligga slängda i ett hörn. Läs själva, det är magiskt: Maja funderar och fantiserar.

torsdag 6 maj 2010

Utrensning

Nu är den utläst, Sofi Oksanens Utrensing. Mina förväntningar var inte höga. Jag hade tänkt mig onödigt krångligt språk, en självömkande och sorglig berättelse från andra världskriget av typen vi läst så många gånger förut och ångest, massor av ångest. Istället fann jag en berättelse skriven med ett otroligt vackert språk och en fruktansvärd men fascinerande berättelse av det slag som berör på riktigt.

Aliide lever tillsammans med sin syster Ingel, hennes man Hans och deras dotter Linda på en gård i västra Estland när landet ockuperas av Sovjetunionen under andra världskriget. Aliide är förälskad i Hans och det får henne att begå ett förräderi som sedan ska komma att förfölja henne resten av livet. Under nittiotalet dyker en ung kvinna, Zara, upp på Aliides gård. Den unga kvinnan blir nyckeln till att nysta upp förräderiets verkan. Boken är uppbyggd av återblickar från Aliides liv under trettio-, fyrtio- och femtiotalet parallellet med bokens nu - nittiotalet. Långsamt går det upp för läsaren vad som drivit Aliide och format hennes historia.

Jag tycker att boken är fenomenal. Även om andra världskrigets hemskheter är centrala i berättelsen så är det den svartsjuka och svikna kvinnans krafter som driver berättelsen framåt. Kriget och ockupationen skapar förutsättningarna och ramverket. Korta kapitel, varvade med brev och militära dokument ger boken driv. Att varje kapitel har en titel tycker jag är tjusigt; det enskilda kapitel får ett unikt värde. Bokens essens verkar vara att varje cirkel måste slutas, det går inte att gömma undan de oförrätter du gjort.

Att låna ut en skatt

Lånade ut min nyinköpta Norwegian Wood av Haruki Murakami till min man. Sa att "det är klart att du får låna, jag läser en annan bok". Och nu, besvikelsen. Vad har jag gjort?! Nu kommer jag få tillbaka den lite tunnelbanetummad och väsknött. Min Murakami. Zut!

onsdag 5 maj 2010

Kultursnobbism

Kultursnobbismen breder ut sig och jag tycker att det är gött. Hittade följande statusrad på Fejan:
"NN blev vid genomgång av äldre tiders KUR-böcker alldeles tagen av Moskvakonceptualisten Lev Rubinsteins fragmentariska "Tiden går: ur Det stora kartoteket". Vid lunch och fika underhölls kollegor med höguppläsning av 1984-års Än-strofer. Alldeles underbara!"
En kvick iakttagelse är att både jag och ansenlig del av mina vänner kommer att sluta som Gudrun Sjödén-tanter när vi är 60+. Tecknen är många och tydliga.

tisdag 4 maj 2010

Tre oumbärliga böcker

Jag har börjat fundera på vilka böcker jag tycker är oumbärliga, det är ju så härligt att göra listor. Med listor blir livet liksom svartvitt - världen blir ond eller god och det är ju fantastiskt tryggt och bra. Jag känner mig dock inte helt klar med min lista än. Den måste få värka fram ett tag. Tillsvidare kommer här tre fantastiska böcker jag gärna läser om (utan inbördes ordning):

1. Tove Janssons Sommarboken. Vackraste berättelsen som finns om vänskap mellan ung och gammal, om sommar och naturens egenheter. Tänker på min fantastiska farmor varje gång jag läser den.

2. Picasso valde också Kristinehamn av Marcus Grahn. Jag gillar böcker jag kan relatera till (främmande kulturer, nej tack) och Marcus Grahns debutroman känns som min generationsroman. Han gör snygga anspelningar på Tom Waits låtar och igenkänningsfaktorn är total när det handlar om det besvärliga valet mellan hembygd och storstad. Jag ska låta mina barnbarn läsa Picasso valde också Kristinehamn, så de förstår hur det var på min tid.

3. Haruki Murakamis Kafka på stranden var min första Murakami. Efter att ha läst den var det som om det fanns ett liv före och ett liv efter Murakami. Jag tycker att Kafka på stranden är helt genialisk, bara det att ramberättelsen anspelar på dramat Kung Oidipus gör mig lyrisk. Haruki Murakami är det suggestivas mästare, dröm och verklighet blandas och jag vill lösa pusslet med vad som är vad, men får aldrig riktigt ihop det. Efter att ha gjort bekantskap med Murakami vill jag sluka allt han skrivit, men behärskar mig för att riktigt suga ut allt det godaste en liten bit i taget.

måndag 3 maj 2010

Boktjuven

Såg på knuff.se att Boktjuven av Markus Zusak toppar listan över bloggade böcker just nu och tänkte raskt att det gladde mig. Folk bloggar ju om en massa skräplitteratur (Va?! Inte jag!?), men Boktjuven är fantastisk.

För det första har den ett vackert språk; Zusak har vunnit pris för sitt poetiska språk. För det andra innehåller den en mycket intressant berättarvinkel. Vem vill inte läsa en bok som döden berättar? För det tredje är själva berättelsen av sådant slag att den går rakt in i hjärtat. Jag vill liksom inte skiljas från karaktärerna när jag läst ut boken. Otroligt fin. Läs! Läs!

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Boktjuven av Markus Zusak

Utrensning

Jag har börjat läsa i Sofi Oksanens Utrensning (2008) och, okej, den är riktigt bra. Jag kanske till och med älskar den. Kritikerna och prettofolket på DN Kultur hade väl rätt, trots allt.

För det första är jag är stormförtjust i språket, det är förtätat vackert och rikt på bilder: "Mormor såg på henne, hon såg rakt på henne för första gången, och Zara kände hur mormors blick trängde ur hennes ögon rakt in i henne, in i munnen och i halsen, hon kände hur halsen snördes samman och hur mormors blick rann ner genom halsen mot hjärtat, och det stramade kring hjärtat och blicken rann vidare mot magen och det vände sig i magen, och den fortsatte ner i benen som började skaka och från benen till fotsulorna, det stack i dem och det blev hett och mormor log."

För det andra diggar jag formatet. Bokens format - en nästan kvadratisk storpocket - höjer läsupplevelsen, det blir mycket luft på varje sida och jag läser andäktigt, vill inte att det ska ta slut.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Utrensning av Sofi Oksanen

lördag 1 maj 2010

Det är så logiskt. Alla fattar utom du.

Jag möter tonåringar varje dag och många gånger har jag sagt och tänkt att är det något jag inte skulle vilja göra om så är det min tonårstid. Ångesten, den dåliga självkänslan, alla misstag att lära sig av den hårda vägen. Det är väldigt lite glamour och mycket besvärligt när man är tonåring. När jag läser Lisa Bjärbos ungdomsroman Det är så logiskt. Alla fattar utom du (2010) så är det visserligen tonårsskavigt, men det är också fint. Mysigt, faktiskt.

Boken handlar om Johan och Ester och berättarperspektivet varvas vartannat kapitel, varannan gång får vi följa Johans tankar och varannan gång Esters. De båda har varit vänner sedan lågstadiet, men Johan har insett att han vill mer än bara vara vänner. Ester å sin tur är förälskad i en hårdrockskille med långt hår.

Storyn med den olyckligt förälskade känns naturligtvis igen, men det som är fint med Lisa Bjärbos bok är alla vardagsscenerna, från skolan, hemma i kökssoffan och från tonårsrummet. Det är mysigt och hemtrevligt och jag känner igen mig. När jag läst ut boken tänker jag att det kanske inte var så tokigt att vara tonåring ändå.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Det är så logiskt alla fattar utom du av Lisa Bjärbo
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...