fredag 29 oktober 2010

Editträff

Ännu en fin editträff är till ända. Vi åt fantastisk hemlagad tortellini med gorgonzola och pinjenötter (precis som Cassandra i Den glömda trädgården) och äppelkaka till efterrätt. Otroligt gott. Och så avhandlade vi förstås Den glömda trädgården och Snart är jag borta. Tror att jag vågar säga att vi alla var nöjda med böckerna vi läst, förutom något missnöje runt avsaknaden av kommenterar kring Linas avklippta hår i Snart är jag borta. En detalj som jag för övrigt missat helt. Läser uppenbarligen helt oreflekterande och sväljer det mesta med hull och hår.

Denna gång var det min tur att presentera potentiella böcker för läsning. Det blev böcker som jag gillar, så klart. Allt annat vore ju dumt. Böcker jag gillar är ofta korta, suggestiva och handlar om relationer, inget tjockt och mustigt här inte. Här är de böcker jag presenterade:

Mordet på Halland - Pia Juul
Pia Juul har jag skrivit om här förut, men jag har aldrig läst något av henne. Hon ska ha en alldeles egen, kortfattad stil och Mordet på Halland ska vara en suggestiv roman om relationer, om närheten och avståndet till de människor som är viktiga för oss. Dessutom är Pia Juul dansk och medlem i Danska Akademien. Det är mycket av sådant som jag gillar.

Ju fortare jag går, desto mindre är jag - Kjersti Annesdatter Skomsvold. Gunnar Ardelius (a.k.a Gulle-Gunnar) har översatt.
Denna korta debutantroman i ett mycket trevligt format ska handla om pensionären Mathea som inte får upp locket på syltburken, och vill be pojken i kassan om hjälp. Men hon vågar inte. Samtidigt känner hon att det är dags för en förändring. Hon måste göra ett avtryck världen innan hon lämnar den.

Yarden - Kristian Lundberg
Kristian Lundberg arbetade tidigare på Helsingborgs dagblad som journalist, men fick sparken. Fast i en härva av skulder tar han jobb i Malmö hamn på båten Yarden, bland hårt kroppsarbete och dåliga arbetsvillkor. En bok om att göra en omvänd klassresa.

Strindbergs stjärna - Jan Wallentin
Alla skriver om den, men än har ingen läst den (känns det som). Det kommer bli årets julklappsbok och boksnackis under nästa år. Strindbergs stjärna är en äventyrsroman och ska handla om historikern Don Titelman och jakten på ett kors och en stjärna.

För mycket lycka - Alice Munro
Mitt mest pretentiösa bokval. Munros senaste novellsamling har hyllats i DN. Det som fick mig att fastna för den var en recension av Pia Bergström i Aftonbladet där hon skriver att Munro lyckas fånga hur ordinära händelser blir häpnadsväckande och hur enstaka steg kan vara ödesdigra i en människas liv.

De två översta på listan var de vi fastnade för, ganska enade. Danskt och norskt till nästa gång, alltså.

onsdag 27 oktober 2010

Potentiella editböcker

På torsdag är det editträff och det är min tur att presentera potentiella böcker för läsning. Yey! Jag har valt de allra, allra bästa böckerna, så klart.

söndag 24 oktober 2010

Den glömda trädgården

När jag började läsa Kate Mortons Den glömda trädgården hade jag liksom bestämt mig för att boken skulle vara mysig. En höstbok. Och jag tycker att den levde upp till detta, även om den kanske hade en släng av Virgina Andrews-romantik och förveckling över sig. Hur som helst finns det i alla fall något tryggt och varmt och tillgivet över hela historien och den gjorde sig bra till te och hembakt.

Den glömda trädgården är en gåta som ska lösas: Fyraåriga Nell hittas ensam ombord på en båt som anlänt till Melbourne från London med enbart en koffert innehållande en vackert illustrerad sagobok och några få tillhörigheter. Vem var Nells riktiga föräldrar och varför sattes hon ensam på en båt till Australien från London i början av 1900-talet? För att läsaren ska få svaret på gåtan får vi följa sagoberätterskan Eliza Makepeace i början av 1900-talet, Nell under hennes egen jakt på sitt förflutna under 70-talet och sedan hennes dotterdotters fortsatta letande efter svaret på gåtan under 2000-talet, efter Nells död.

Berättartekniskt kastas vi fram och tillbaka i tiden och små pusselbitar för oss hela tiden närmre gåtans lösning. Bitvis är det riktigt spännande och jag verkligen sträckläser. Andra delar fastnar jag i och måste läsa om för att jag inte följt med i bokens logik. Något jag verkligen gillar är de vackra miljöerna i boken, Cornwalls kust, det brittiska landskapet, husen och trädgårdarna. Miljön bidrar till bokens mystik och allt det som faktiskt är mysigt med den.

Någonstans klingar hela storyn bekant: den vackra sagoboken, en mystisk labyrint, en hemlig trädgård och en avvikande kvinna som är stark och modig med rött hår. Kanske är det från ungdomens Andrews-litteraratur eller någon film jag sett. Hur som haver är det en fin och läsvärd berättelse, och just ja mysig.

lördag 16 oktober 2010

Om att läsa skräptidningar

Jag har ju inte kunnat fokusera på att läsa min underbara bok Den glömda trädgården medan jag varit sjuk. Till vardags känner jag mig annars som en hyfsat reko, litteraturälskande person som aaaaaaaaldrig skulle läsa skräptidningar, utan på sin höjd prettomagasin som Vi läser, Språk, Fokus och Filter. Jag kanske till och med har fördömt dem som njuter av kändistidningar lite grand. Okej. Jag erkänner. Jag har fördömt dem mycket.

Efter fem-sex dagar med feberfrossa hörde jag mig själv emellertid ynkligt be maken köpa några blaskor åt mig och på sjukhussängen har jag läst några nummer av Se & Hör och Allas. Lättsmält. Och vilka färgbilder! Jag kan allt om Vickan och Daniel nu. Nya trender och dietmetoder och läckra festmenyer för hösten har jag också koll på. En ny värld har öppnats och det var så gött, så gött. Ni hittar mig numera på balkongen rökandes gula Blend iklädd en gammal urtvättad morgonrock och papiljotter. Och så har jag ju startat en prenumeration på Se & Hör. Jodå, så att.

torsdag 14 oktober 2010

Alldeles underbara citat från Kärlekens historia

Jag är fortfarande sjuk och orkar inte läsa, men något som jag alltid verkar orka eller vilja är att sortera saker. Antar att det är lite lagom okrävande + ger omedelbar tillfredsställelse (om det görs på rätt sätt). Nu sorterar jag dokument på min dator och har kastat mängder av tråkigt som fanns på burken, MEN jag hittade också en skatt som piggade upp mig. Jag tänkte bjussa på den här. Skatten bestod av fyra helt underbara citat från Kärlekens historia av Nicole Krauss, kanske världens bästa bok. Läs och njut:


Kärlekens historia
Nicole Krauss

”Då och då brukade jag pröva ett par [glasögon]. En gång lagade jag en omelett iförd ett par läsglasögon av dammodell. Det blev en jättestor omelett, jag blev rädd bara av att se på den.”

”I sovrummet såg jag att han hade lagt sig ner på golvet och gjort en ängel i mjölet.  Jag klev runt den för jag ville inte förstöra det som hade gjorts med så mycket kärlek.”


"Hennes leende var en gåta han ville ägna sitt liv åt att besvara"

”När människorna hade börjat att känna, växte deras önskan att känna. De ville känna mer, känna djupare även om det ibland gjorde mycket ont. Folk blev beroende av känslorna. De ansträngde sig för att avslöja nya känslor. Det är mycket möjligt att det var på så sätt konsten föddes. Nya sorters glädje skapades, tillsammans med nya sorters sorg: Den eviga besvikelsen över livet som det är; lättnaden av oväntad tillfällig lindring, fruktan för döden.
    Inte ens nu existerar ännu alla tänkbara känslor. Det finns fortfarande sådana som ligger bortom vår förmåga och vår fantasi. Då och då, när ett musikstycke som ingen någonsin har skrivit skrivs, eller en tavla som ingen någonsin har målat blir målad eller något som är omöjligt att förutsäga, föreställa sig eller ens beskriva sker, då får världen en ny känsla. Och då, för den miljonte gången i känslans historia, sväller hjärtat och tar till sig intrycket.”

söndag 10 oktober 2010

Att vara så sjuk att det inte går att läsa

Jag har fått influensa och är så sjuk att jag inte orkar läsa. Det är faktiskt sorgligt.

fredag 8 oktober 2010

Nobelpriset - en tävling i elände

I år går Nobelpriset i litteratur till peruanen Mario Vargas Llosa med motiveringen: ”För hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag”. Jag tycker att Vargas Llosa verkar vara en fin man och så, men herregud, vad tråkig motivering. Har vi inte hört det förut? Är det inte exakt det här all prettolitteratur handlar om nuförtiden? Jag är trött på kartläggningen av maktens strukturer, innan jag läst en rad av vår nye pristagare. Kanske är det för att jag i skrivande stund ligger hemma sjuk med influensa och min flunsasjuka hjärna inte processar som den ska, men vore det inte uppfriskande med något sagolikt i nobelprisgenren? Kanske ett författarskap med suggestiva skildringar och drömlika berättelser utan politiskt innehåll? Det tycker jag.

måndag 4 oktober 2010

Snart är jag borta - plus och minus är lika med ?

Bokcirkeln Edit läser just nu Snart är jag borta (2010) en ungdomsroman av Hanna Jedvik. Efter att jag läst ut känner jag mig väldigt kluven och vet inte om jag vill ge boken två tummar upp eller om jag strängeligen ska avråda vår bibliotekarie från att köpa in den. Därför har jag nu upprättat en plus-och-minus-lista i hopp om att komma till någon slags slutsats.

Snart är jag borta handlar om Maja och Lina, två nära vänner med tunga bagage. Om Maja vet vi att hon tidigare skurit sig svårt för att kontrollera sin ångest. Lina möter vi i början av boken efter en gruppvåldtäkt. Samtidigt är de vanliga tonåringar med vanliga tonårsliv; de hänger på fik och lyssnar på musik, drömmer om att lämna småstaden de bor i, längtar efter kärlek och riktig vänskap.


Plus
+ Boken fångar ungdomar, känns realistisk och verklighetsnära.
+ Boken behandlar svåra ämnen som ungdomar ofta är intresserade av att prata och läsa om. Jag kan på rak arm tänka mig ett gäng av mina elever som skulle tycka om boken mycket.
+ Jag diggar formatet på boken. Varför görs bara ungdomsromaner i kartonnage? Kartonnage väger inte mycket mer än en pocketbok, men känns mysigare och dessutom slipper man den inbundna bokens pappersomslag som ändå bara blir fult om man behåller det på och tar man av det känns boken tråkig.
+ Boken inger hopp. Om boken ska sägas ha en sensmoral skulle den kunna vara att det finns schyssta killar och det går att komma ur ett självdestruktivt beteende.
+ Jag och en vän pratade högstadie- och gymnasieminnen en halv kväll efter att vi båda läst boken. Det var kul. Att läsa boken ger flashbacks, helt klart.

Minus
- Det är inte ovanligt att självdestruktivt beteende "smittar". I skolan är man medveten om och arbetar med att förhindra detta. Risken finns dock att en handfull ungdomar som läser boken själva lockas att skära sig i armarna för att hantera sin ångest. Visserligen inte bokens fel i sig, men om man ska vara lite krass är det en problematik jag gärna undviker i mitt jobb.
- Personligen gillar jag verklighetsflykt i böcker eller så vill jag kunna relatera nära till innehållet. Snart är jag borta tangerar inget av detta riktigt (mer än de gamla minnena förstås).
- Boken har en hel del dialoger. Jag har svårt för dialoger, det är få författare som gör dem bra. Det blir lätt lite klyschigt och innehållslöst och tyvärr känns det så här.

Jag tillhör inte målgruppen för boken och jag kan se att boken har sina brister. Men jag tror å andra sidan att målgruppen för boken kommer att älska den. Det får bli min slutkläm. Amen.

lördag 2 oktober 2010

Tema: dystopier

Jag undervisar inte mycket i svenska denna termin, men en klass har jag haft glädjen att undervisa i svenska A nu under hösten. I deras lärobok Existens finns ett utmärkt kapitel med namnet "Framtidsbilder - drömmar och mardrömmar" och i samband med detta passar det bra att läsa dystopier. Böckerna som stod att välja mellan var:

Ful -  Scott Westerfield 
Hungerspelen - Suzanne Collins
1984 - George Orwell
Kallocain - Karin Boye 
Farenheit 451 - Ray Bradbury 
A Clockwork Orange - Anthony Burgess 
Globalia - Jean-Christophe Rufin 
Fight Club - Chuck Palahniuk
Metro 2033 - Dmitry Glukhovsky

Jag har använt detta tema några gånger och det är alltid lika lyckat. Som uppvärmning brukar vi också se filmen Wall-E som ger bra ingångar till att exemplifiera samhällskritik, dualism och symboler. De samhällskritiska romanerna väcker många tankar och är ofta en bra ingång till mer avancerad litteratur har jag märkt. Det är som om ungdomarna läser romaner med andra ögon efter att vi haft bokseminarium på dystopier. Det är hur häftigt som helst. Under fredagens seminarium var det en elev som sa att hon såg på världen med nya ögon efter att ha läst 1984. Det är ju helt obetalbart att få vara en del av en sådan upplevelse. Ja, herregud, vad jag älskar mitt jobb.

fredag 1 oktober 2010

Perspektiv på Fogelström

När jag läste Mina drömmars stad med högstadieelever i årskurs åtta för några år sedan minns jag att de var tagna av hur hemskt det var i Stockholm förr. Efter att ha läst ut Barn av sin stad kommer den känslan tillbaka. Hur mycket vi tar för givet och hur mycket vi glömt. Mina farföräldrar slogs för att bilda fackföreningar i Skåne i början på 1900-talet, de och deras föräldrar levde i den verklighet som skildras i Stad-serien. Jag minns hur farmor (född 1913) faktiskt sa att det inte alls var bättre förr, att hon var tacksam över sin lägenhet och alla bekvämligheter. Hon kunde berätta om ett liv där inget togs för självklart. Men de blir färre och färre som faktiskt var arbetare och som kan berätta hur Sverige såg ut innan platt-tv-apparaterna, dubbelgaragen och villorna med treglasfönster kom in i våra liv. Kvar finns bara berättelserna. Jag orerar ibland om att dagens ungdomar är alldeles för bortskämda, men kanske är jag inte bättre själv. Jag hoppas att alla får läsa Fogelström. Jag ska lura Stad-serien på så många gymnasieelever jag bara kan, så att vi kan hjälpas åt att behålla lite perspektiv.
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...