Bloggambassadör?

Psst, du har väl ansökt om att få vara bloggambassadör på Bokmässan nästa år?

Prisa gud, här kommer skatteåterbäringen!

Tomten är vaken

 

Drottningar i Kungahälla

 

Snart börjar jag förmodligen att samla rabattkuponger och få gråa hår också

På väg hem från dotterns dagis promenerar jag förbi den lokala mataffären, köper mjölk och sådant ni vet. Ett vardagsnöje jag har är att glutta på barnböckerna på bokavdelningen och, ibland, köpa med mig en eller annan pärla. Förr i världen drack jag torsdagsöl, såg bio mitt i veckan och livade upp mig med tv-spelande tjugo timmar i sträck. Nu blir jag tydligen till mig av boksortimentet på Hemköp.

Novellixorama

 

Jag tycker att vi tar och tittar de kränkta djupt i ögonen hädanefter

Bengt Ohlsson är så bra. Förutom att han skrivit fantastiska romaner som Gregorius och Kolka skriver han varannan fredag uppfriskande krönikor i DN. I fredagsdelen På stan gjorde han ett utomordentligt inlägg i diskussionen om att vara kränkt:

Det enda man kan vara viss om är att ingen ser de kränkta djupt i ögonen och säger: vad jobbigt det låter, polarn. Men alla har känt sig utanför och underlägsna, vare sig det handlat om att man är den enda rödhåriga i klassen eller den enda med sockersjuka eller skilda föräldrar eller den enda som bryter på finska. Du får ta itu med de där känslorna på annat sätt än genom att rensa bland böckerna och filmerna och teckningarna tills allt är ett enda stort välputsat HEN.

Heja Bengt! Du är min idol alla dagar.

Tistelblomman

 

Det var nyss Allhelgonahelg, jag var på landet i mörkret och tystnaden och på en eftermiddag och en kväll sträckläste jag Amanda Hellbergs Tistelblomman. Tistelblomman är ett skotskt gods ditt huvudpersonen Maja Grå flyttar med sin kärlek Jack Winter (Jag skulle kunna skriva något gnälligt om namnvalen här, men jag låter det bero. Jag är på ovanligt gott humör). I trakten viskas det om hemsökelse på godset och ingen vågar sig dit när paret vill ha hjälp med elproblemen som uppstått. När Jack åker iväg och Maja är ensam hör och ser hon märkliga saker; vem har målat spindlarna på tapeten i sovrummet och vems är rösten som viskar att hon ska ge sig av?

Vi ses på Place de la Sorbonne

Ny bokhylla!

Hej höstlov!

 

Singoalla och romantikmättnaden

 

The Daylight Gate

 

Ska vi säga så?

Augustprisnomineringarna 2012

Modern fattigdom, krig i Uganda, klassamhället, Pol Pot, förintelse och mytologi, ungefär så kan man sammanfatta tematiken i årets augustprisnomineringar som tillkännagivits idag. Bland annat gick det att läsa om i DN och på Augustprisets egen hemsida.

Jag kan konstatera att jag i år inte läst en enda av de nominerade, varken bland vuxen- eller ungdomslitteraturen. Jag har emellertid sett Stridsbergs pjäs Medealand på Elverket med Noomi Rapace i huvudrollen och den var fenomenalt bra. Jag hejar väl på den då. Modern fattigdom och annat elände är ändå inte riktigt min favoritlitteratur.

Vilken läsplatta ska jag välja?

Jag behöver en läsplatta! Det finns en poäng med e-böcker, allt annat är ljug har jag märkt. Ibland vill jag kunna låna en e-bok smidigt från biblioteket och med en bra läsplatta kan jag göra anteckningar och slå upp svåra ord medan jag läser, framförallt när jag läser på engelska. Månadens bokcirkelbok är The Daylight Gate av Jeanette Winterson. Efter hårt och ivrigt arbete med lexikon bredvid boken kände jag att jag är redo för läsplattan nu. Med lite tur kanske jag med en läsplatta blir motiverad att läsa mer på engelska också.

Nu återstår emellertid frågan: Vilken läsplatta ska jag välja? Det verkar vara en djungel där ute.

När eleverna får fröken att gråta

Lyllo mig

Grattis Mo Yan!

Nobelpriset i litteratur år 2012 tilldelades den kinesiske författaren Mo Yan ”som med hallucinatorisk skärpa förenar saga, historia och samtid”. Jag har förhandsbokat Ximen Nao och hans sju liv och hoppas på en litterär upplevelse utöver det vanliga.

Priset ifrågasätts på sina håll som vanligt och jag väljer att tänka att det är härligt att Akademien vågar stå för att de tycker Mo Yans författarskap är riktigt bra. Det verkar krävas större mod att hylla än att ifrågasätta i våra dagar.

En tid för mirakel

 

I En tid för mirakel skriven av Karen Thompson Walker stannar jordens rotation av och dygnen blir längre och längre. De första förändringarna är små, men långsamt ändras världen runt elvaåriga Julia som är bokens huvudperson; fåglar dör, strandade valar flyter upp på Kaliforniens stränder och fler och fler människor känner yrsel och tappar balansen. Katastrofen är tyst, tvetydig och långsamt framskridande.

Läspepp

Jag är så otroligt lässugen. Läspepp! 

Ville bara säga det. Hej då.

Svampkungens son

 

Nobelpriskuriosa jag lärt mig av Kristina Lugn

 

Kristina Lugn, vilken fantastisk kvinna! Med oväntad humor berättade Lugn om Akademiens arbete och om Nobelpriset i litteratur på Nobelmuseum i onsdags, dit jag var bjuden i egenskap av svensklärare (ett yrke vilket Lugn hyllade, för övrigt). Följande lärde jag mig:

Primtalens ensamhet

 

Istället för bokmässa

Känn ingen sorg för mig, Götlaborg

I år var det sju-hu-u-k-t nära att jag skulle få åka till bokmässan i Göteborg. Först skulle jag få lov att åka dit som fortbildning via jobbet. Jag skulle få betala kalaset själv, men få ledigt från undervisningen och lön för att åka. Jej! Gott så. Sen bytte jag jobb och det var liksom inte läge att be om fortbildning på bokmässan det första jag gjorde, men jag tänkte att jag i alla fall skulle åka över helgen. Jag ordnade boende, jag snickrade på resvägar, drömde om seminarium och bokmontrar. Jag tänkte på tema Norden så mycket att jag bestämde mig för att söka en kurs i danska på universitetet. Det var väldigt, väldigt nära alltsammans. I tanken. Sen kom det en inbjudan till bröllop på brittiska landsbygden den sista helgen i september. Brittiska landsbygden är som ni vet väldigt långt ifrån Götet. Trevligare också, tror jag egentligen. Ergo: ingen bokmässa i år heller. Det är väl inte meningen att jag ska åka på bokmässa, helt enkelt.

Lilla hjärtat och Tintin i blåsväder

Det stormas runt Stina Wirséns figur Lilla hjärtat och Tintin-böckerna på Kulturhuset. Jag har tänkt mycket på hur jag skulle vilja formulera mig i de här frågorna och som vit medelklasskvinna kan jag tänka att jag inte har mandat att tycka något alls. Men, samtidigt värker det i hela mig av tanken på att förbjuda litteratur, att det är fel väg att gå. Så läste jag Johanna Ögrens inlägg på Bokhora och tänkte att hon säger precis det jag vill ha sagt.

Vad tänker du om figuren Lilla hjärtat och om att förbjuda Tintin på barnbiblioteket?

Alla goda ting är tre

 

Persepolis (del 2-4)

 

Maj-längtan

Jag längtar efter att läsa Kristina Sandbergs nya roman Sörja för de sina.  Romanen är andra delen i Sandbergs triologi om Maj och första delen Att föda ett barn var en av de bästa böckerna jag läste förra året. Edits: jag behöver läskollo och lästid. När åker vi?

Vad jag lärt mig av Caitlin Moran

Jag ska på bröllop om ett par veckor och har haft klädvalsångest. Har provat moderna löst sittande och märkligt skurna sidenklänningar från Whyred, Marc O'Polo och alltvaddetheter och undrat om jag inte bara skulle dra en påse över huvudet alternativt stanna hemma. I provrummet på PUBs varuhus hörde jag emellertid Caitlin Morans röst eka i mitt huvud när jag till slut fiskade fram en femtiotalsklänning, vintage. Helleluja, lita på Morans råd:

Persepolis (del 1)

 

Konsten att vara kvinna

Livet och läsningen

Dagens fynd

 

Nya tider

Jag är redo att omfamna höstterminen och börjar så sakteliga krypa ur semesterdvalan. Nya tider stundar med nytt jobb och dottern på dagis. En fin sak, rent generellt, är att jag kan promenera till mitt nya jobb. Yej! En dålig sak, helt specifikt, är att det för med sig kraftiga inskränkningar i mitt läsande. Pendlingstid är ju lästid som alla vet. Innan dottern är inskolad på dagis och jag är intrimmad på nya jobbet har det förmodligen gått både en och två och tre månader och kanske kommer jag inte ha läst mycket alls. Det är annat som är viktigare nu, helt enkelt.

Tidningen Skriva

 

Agaat (Jag saknar ord).

 

Dagens ord: giter

Jag giter inte [Ja ji:ter ente], orkar inte gör många knop. Det är ju semester och skåningarna har det bästa ordet för att inte känna för att göra något: gita. Hade liksom glömt bort det fina med giter och passar på att använda det extra mycket nu på semestern när jag umgås med sådana som förstår vad jag säger när jag tar ut de dialektala svängarna.

Snart är semestern slut, då giter jag både det ena och det andra. Eller orkar som det heter då.

Pettsons snickarbod?

Hos min farbror Alf ser det ut som hos Pettson, minsann.

Öland och Nattfåk

Jag är ingen stor deckarläsare, men inför att vi skulle till Öland för att besöka goda vänner i Byxelkrok passade jag på att läsa i Johan Theorins Nattfåk som utspelar sig på norra Öland.

En döhjärna recenserar Artighetreglerna

Jag vet inte vilket datum det är, faktiskt inte ens vilken veckodag. Jag läste ut Artighetsreglerna för ett tag sedan och den var fenomenal, men jag kan inte redogöra för detaljerna i den. Kanske om jag riktigt anstränger mig, men det orkar jag inte. Jag har ju semester. Jag har stängt av, lagt ner, samlar kraft, repar mod, latar mig. Vem kan hålla koll på handlingen då? Men läs den, för den var bra och välskriven. Så mycket minns jag.

Semesteressens

Det här med att läsa lite efter maten, med en kopp kaffe i kantarellmugg bredvid. Somna ett slag och sedan läsa lite till. Så himla fint bara.

Sveriges finaste bibliotek?

Lunds universitetsbibliotek, väldans tjusigt.

Att läsa på danska

Jag har fått för mig att jag ska lära mig danska ordentligt, det är ju ett festligt språk. Dessutom är jag väldigt för att främja den skandinaviska språkgemenskapen. Det är ju sorgligt att vi ska behöva ta till engelska för att förstå varandra, eller hur? Stockholmarna ser mig redan som en dansk i det att jag pratar skånska. Lika bra att leva upp till andras felaktiga förutfattade meningar, tänker jag.

I Köpenhamn

... hittade jag den här fina upplagan av Vi de drunknade som jag läst på originalspråk. I fantasin i alla fall.

Att döpa sonen efter en romankaraktär

Jag är hemma i byn där jag växt upp, Södra Sandby [sa:mbi], och stötte på en gammal klasskamrat från grundskolan som jag inte sett på femton år. Han såg precis likadan ut. Själv är jag såklart snyggare och visare, men det är en annan historia.

Danmarksuppladdning

Jag och maken ska åka Öresund runt i helgen, besöka Köpenhamn och Helsingör. Danmark, gott folk! Danmark! Jag har längtat i flera år, försmäktat i Svea rike, men NU - äntligen ska jag få spankulera bland det rödvita fina. Köpenhamnsbor: Duka fram Maribo-pilsnern och ett gäng smörrebröd, för på lördag kommer jag!

Jag har givetvis börjat uppladdningen inför mitt danska äventyr och läser just nu Volmer av Lise Nørgaard (boktips från Edit-Lisa). Volmer är en lustig, rar och, inte minst, dansk berättelse. Precis vad jag behöver nu, helt enkelt. För att ytterligare krydda uppladdningen så tänker jag på wienerbröd hela tiden och har laddat ner Wallpaper* City Guide över Köpenhamn som app till min ajfån och läser den ivrigt mellan varven.

Nedräkningen kan börja.

Radioföljetongen i P1

Jag började lyssna lite sporadiskt, men nu är jag fast i Marie Hermansons Himmelsdalen som sänds som radioföljetong i P1 varje vardag kl 11.35.

Himmelsdalen är en mycket spännande roman om en annorlunda psykiatrisk klinik gömd bland bergen i Schweiz, där jag som lyssnar undrar vad som är friskt och vad som är sjukt egentligen. På Hermansons vis vänds världen så som jag känner den uppochner och hennes suggestiva berättarkonst är något extra.

Är du sugen på att lyssna finns alla avsnitt att lyssna på via sr.se (eller via SR Play som app).

Vem bestämmer?

Precis som alla andra är jag småkär i Wirséns Vem-böcker. Dottern har nära nog alla, tror jag, men Vem bestämmer? som följer med gratis till Vem-appen för iPhone hade vi inte.