Augustprisnomineringarna 2012

Modern fattigdom, krig i Uganda, klassamhället, Pol Pot, förintelse och mytologi, ungefär så kan man sammanfatta tematiken i årets augustprisnomineringar som tillkännagivits idag. Bland annat gick det att läsa om i DN och på Augustprisets egen hemsida.

Jag kan konstatera att jag i år inte läst en enda av de nominerade, varken bland vuxen- eller ungdomslitteraturen. Jag har emellertid sett Stridsbergs pjäs Medealand på Elverket med Noomi Rapace i huvudrollen och den var fenomenalt bra. Jag hejar väl på den då. Modern fattigdom och annat elände är ändå inte riktigt min favoritlitteratur.

Pojkarna var inte alls den bok jag trott. Och tur var väl det.

 

Den augustprisvinnande ungdomsromanen Pojkarna var inte alls vad jag tänkt mig. Och tur var det, ska tilläggas. Jag såg framför mig ett feministiskt manifest med flickor som när de förvandlas till pojkar får upp ögonen för de djupa orättvisor som finns mellan könen. Sådana böcker är jag hjärtligt trött på. Så när Beatrice gav mig Pojkarna som boktips på Blidö hängde jag kanske lite läpp.

Men! 

Istället fick jag läsa en bok om unga människors osäkerhet och det förtvivlat svåra att inte vara barn längre och inte heller veta vem man är istället. Det är en vacker och drömsk roman och det är inte svårt att förstå varför boken blev årets augustprisvinnare. Vilket språk!

I boken får vi träffa Kim, Momo och Bella, tre tjejer som dröjer sig kvar i barndomens lekar fastän de blivit tonåringar. När de dricker nektarn från en besynnerlig blomma i Bellas växthus förvandlas de till pojkar för ett par timmar. Som pojkar träder de in i en annan värld och Kim upptäcker att hon dras till det hårda pojkaktiga. Efter den sommaren blir allting annorlunda för de tre flickorna.

Pojkarna kan utan tvekan gärna läsas av vuxna. Däremot undrar jag hur många av mina gymnasieelever som verkligen kommer att tycka om den. Få, gissar jag. Många, hoppas jag.

Här ligger jag och blöder

 

Sent ska syndaren vakna, och sisådär ett år efter att Här ligger jag och blöder vann Augustpris blev jag färdig att läsa den - Vilken fantastisk ungdomsroman det är!

Ungdomsromaner som hamnar i snyftträsket har jag svårt för, likaså de som är mest glass och ballong och lyckliga slut, men Här ligger jag och blöder är något annat. Och, nej, den handlar inte om en emotjej som skär sig själv i armarna. I romanen möter vi Maja som går i ettan på gymnasiet. Hon har skilda föräldrar och en komplicerad relation till sin mamma, saknar närhet. I romanens början skär Maja tumspetsen av sig under en skulpturlektion, vilket blir början till en räcka händelser som förändrar relationen till föräldrarna, kärleken och henne själv.

Huvudpersonen Maja är helt underbar. Tycker att det är fenomenalt att Jenny Jägerfeld genom henne lyckas verbalisera ungdomens ångest med tragikomik och självdistans. Det märks att Jägerfeld har gedigen erfarenhet av mötet med ungdomar och det faktum att hon är psykolog och nyttjar sin kunskap om psykets irrvägar till att skriva en trovärdig ungdomsroman tycker jag är fint. Mer av det! Det finns något äkta i romanen som jag tycker är sällsynt i ungdomsromaner: en närhet, en dos friktion och karaktärer med djup.

En vän till mig som var riktigt nere i skiten en gång, utbränd och trött, försökte muntra upp sig själv genom att le åt sin egen spegelbild, allt för att i detta  sorgliga ögonblick upptäcka att hon hade spenat mellan tänderna. Och precis sådan är känslan i Här ligger jag och blöder, en slags befriande tragikomik som måste tina upp det mest ungdomsromansföraktande hjärta.

Det här blir en roman som jag kommer att tipsa mina elever om, var så säkra.

Augustgalan 2012: jag är inte bitter

Jag kunde varit på Augustgalan. Min vän Beatrice hade en biljett över, ringde och gav mig trettio minuter att vara på plats. Jag hann inte. Men, jag är inte bitter. Jag fick ju gå till Friskis och Svettis och jympa med skivstång i grupp istället. Just det, nu blev ni avundsjuka.

Efter prisutdelningen känner jag att Korparna måste bli nästa bok att läsa och Pojkarna står redan på läslistan. Den krispiga nybokskänslan strålar ända hit. För att augustglansen ska nå mig läser jag Ordförrådets intervjuer med pristagarna Tomas Bannerhed och Jessica Schiefauer och tänker i vanlig ordning att nästa år, då är det min tur att gå på gala.