Jag och familjen åkte till London över helgen. Det blev inte en rad läst i semesterlitteraturen, men jag hann glutta lite i några bokhandlar i alla fall. Något som slog mig var att den där trivseln som alltid finns i de där mysiga brittiska bokaffärerna ofta bygger på att det A) Är trångt. B) Är oordning. C) Är otillgängligt. Akademibokhandeln borde kunna kopiera konceptet genom att flytta från köpcentra till små källarlokaler utan fönster och strunta i bokstavsordningen bland böckerna. Då skulle det bli fart på gemytet.Vi läste inte heller precis i guideboken Stora städer och små barn: London. I ärlighetens namn riktade den nog mer sig till familjer med lite äldre barn. Att små barn enligt lag inte är välkomna på pubar som inte har speciella familjerum var visserligen användbar kunskap, men roliga lekar och mattips riktade sig inte till oss.
På flygplatsen innan vi åkte hem köpte jag med mig en bok i ren desperation - vad är en resa utan ett bokfynd? Jag fick med mig Roald Dahls Someone Like You. Verkar mycket otäck, på ett bra sätt. Något fynd kanske det inte räknas som när jag tänker efter, eftersom jag nog betalade mer för boken där än vad den kostar hemma. Men, men. Fin är den i alla fall.
