Var och såg
Faust på Folkoperan igår. Helt magisk! Gud och djävulen har slagit vad om vilken del av människan som är den starka - den goda eller onda. Fem människor har valts ut för deras experiment. Operan var, som sig bör på Folkoperan, på svenska och bygger på Goethes skådespel och den franske kompositören Charles Gounods opera. Till skillnad från andra Faust-tolkningar ligger tyngdvikten i historien på den unga kvinnan Marguerites (Natalie Hernborg) tragiska öde. Musiken var fenomenal, sceneriet snyggt och skådespelarinsatserna utmärkta. Jag undrar om det inte är den bästa opera jag sett på Folkoperan. Kanske den bästa opera jag någonsin sett.
På scenen får vi följa människorna i fem små lägenheter i genomskärning. Strax under taket sitter orkestern synlig. Miljön känns tidlös, kanske är vi på Södermalm 2010 eller i Paris 1850. Stämningen i operan är kuslig och mörk. Genom tämligen enkla handgrepp och tydlig färgsymbolik växer en komplex handling fram. Som Mefistofeles ser vi Johan Schinkler och han är den stora stjärnan för kvällen. När han äntrar scenen svartklädd med ett buffelhuvud på sina axlar och fyller rummet med sin basröst ryser jag i hela kroppen. Det är otäckt. Det är vackert. Och för mig är detta opera när det är som bäst. Gå och se!
