Norra Ölands karga stränder och fyrar lämpar sig väl som scen för drunkningsolyckor och mystiska mord, det tycker jag nog, men mest ville jag nog äta kroppkakor och se på när dottern grävde i sanden när jag var där. Uppe i fyren Långe Erik fick jag vacker utsikt över norra Ölands landskap och hade inte svårt att föreställa mig att vintern är riktigt ruskig på ön, speciellt när fåken drar fram.
Theorindeckaren då? Sjuttio sidor in i boken la jag ner läsningen och inväntar filmen; känner inga starka känslor för det jag läst och vidhåller att deckare mest är dravel. Men ölänningarna verkar stolta över sin författare och det får vara gott så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar