Istället för att gå på bokmässan ser jag Peter och Jessica gifta sig med varandra i ett höstvackert England. Tänker att engelska trädgårdar och gamla gods är som gjorda för mystiska berättelser som Den glömda trädgården, Främlingen i huset eller vilken Christie-deckare som helst.
Mördaren är alltid i arbetsrummet, by the way. Förutom att vara sentimental och gråtmild över landskapets skönhet och kärlekens storslagenhet tänker jag också, medan jag är här, att jag måste återvända snart med en trave böcker och kura ihop mig framför en brasa på ett liknande gods någonstans medan någon (oklart vem) passar upp mig med te och scones. Det vore något det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar