fredag 16 december 2011

Pojkarna var inte alls den bok jag trott. Och tur var väl det.


Den augustprisvinnande ungdomsromanen Pojkarna var inte alls vad jag tänkt mig. Och tur var det, ska tilläggas. Jag såg framför mig ett feministiskt manifest med flickor som när de förvandlas till pojkar får upp ögonen för de djupa orättvisor som finns mellan könen. Sådana böcker är jag hjärtligt trött på. Så när Beatrice gav mig Pojkarna som boktips på Blidö hängde jag kanske lite läpp.

Men! 

Istället fick jag läsa en bok om unga människors osäkerhet och det förtvivlat svåra att inte vara barn längre och inte heller veta vem man är istället. Det är en vacker och drömsk roman och det är inte svårt att förstå varför boken blev årets augustprisvinnare. Vilket språk!

I boken får vi träffa Kim, Momo och Bella, tre tjejer som dröjer sig kvar i barndomens lekar fastän de blivit tonåringar. När de dricker nektarn från en besynnerlig blomma i Bellas växthus förvandlas de till pojkar för ett par timmar. Som pojkar träder de in i en annan värld och Kim upptäcker att hon dras till det hårda pojkaktiga. Efter den sommaren blir allting annorlunda för de tre flickorna.

Pojkarna kan utan tvekan gärna läsas av vuxna. Däremot undrar jag hur många av mina gymnasieelever som verkligen kommer att tycka om den. Få, gissar jag. Många, hoppas jag.

Inga kommentarer:

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...