Jag har spenderat några timmar med Mia Skäringer på sistone. Hon läste upp sin bok Dyngkåt och hur helig som helst och jag lyssnade. Började lyssna i bilen på väg hem från landet, men när barnet började svära och domdera alldeles förfärligt i baksätet förstod jag att det var läge att stänga av och fortsätta lyssnandet solo.
Mia Skäringer svär sig igenom sin bok, det gör hon. På ett Skäringerskt vis. Boken är blogginlägg i dagboksform och texten är avskalad, ärlig. Det är skilsmässa och sexuella övergrepp och adhd, så det är klart att hon måste svära. "Jag har gränser för hur mycket jävla skit jag slukar i mig" säger hon om tv-tittande.Jag blev kanske lite förvånad över hur naken boken kändes, inte alls Solsidan-puttrig som man hade kunnat tro, utan ganska rå och många gånger hemsk. Mia Skäringer är ofta arg. Lyssna om du vill ha mer av det Skäringska, men undvik om du tänker att det där med svärandet är bevis på "bristande kulturell bildning" som min mamma brukade säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar