När jag läste litteraturvetenskap i Lund och masskonsumerade klassiker och kvalitetslitteratur i storleksordningen en om dagen fick jag en kraftig bokbaksmälla. Jag läste inte en enda roman på två år(!) efter det att jag gjort klart mina studier. Det var Capotes Breakfast at Tiffany´s som till slut tog mig tillbaka till litterturen igen. Tur var väl det.
Men!
Nu upplever jag en Franzen-baksmälla, en slags littvethangover light. Baksidan av att ha läst en riktigt, riktigt bra bok för mig är att ingen efterföljare är värdig. Vad ska kunna mäta sig med praktverket jag läst?
Efter litteraturvetenskapen jag läste för hundra år sedan har jag inte läst en enda svensk deckare. Sådan snobbism kom med bokbaksmällan. Nu återstår det att se vad Franzen ska ge för permanenta skador.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar