En resa är slut, en 1500 sidor lång sådan. Efter att ha läst ut sista delen i Murakamis jätteverk IQ84 känns det just så. Berättelsen om Tengo och Aomame snurrade på och är slut.
I tredje delen mognar berättelsen, bitarna faller på plats och frågor
besvaras. När jag läst ut är jag nöjd, men kanske ändå lite besviken.
Ville nog att berättelsen skulle vara något mer. Jämfört med Kafka på stranden eller Fågeln som vrider upp världen är 1Q84 betydligt
mer tillrättalagd och väcker inte samma frågor. Det finns ett
tydligt slut.
Förmodligen är det mina skyhöga
förväntningar som gjort mig missnöjd. Murakami är ju en av mina absoluta
favoritförfattare. Jag vill att han ska få mig att se på världen med
nya ögon som han brukar. I 1Q84 levererar han en parallell värld som nås genom
nödtrappan på en motorväg, little people som spinner luftpuppor
och människor som kan se det innersta hos andra. Det är ju hyfsat
fantasieggande. Men, mycket vill ha mer. Det är kanske för att de talande katterna saknas, Kafka på stranden är fortfarande min favorit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar