Jag, Murakami och sexet

Jag tycker som bekant väldigt mycket om Murakamis böcker. Men, om man gillar Murakami kan man också få den där blicken eller frågan om vad jag egentligen tycker om allt sexet. Märkte det inte minst när vi läste 1Q84, första boken i Bokcirkeln Edit. My fellow Edits tyckte att Murakami var gubbsjuk.

På Kulturbloggen skrev Rosemari Södergren nyligen, i en recension av senaste boken:

"Hans [Murakamis] sexscener har jag svårt för. De känns gubbaktiga, avskalade och trista. Som att äta."

Jag vet inte vad det säger om mig, men jag gillar att Murakamis sexscener är trista. De ÄR som att äta, en del av vardagen. Ingen glamour, inga förskönande omskrivningar, bara en alldeles vanlig del av karaktärernas liv. Inte så värst märkvärdiga.

Att göra sex till vardag bland disk och städ och utan rosenskimrande passion är kanske trist, men jag tror att Murakami plockat ner sexet från piedestalen och brutit ett tabu. Det är vad jag tror.