Jag var på Akademibokhandeln Skrapan igår, hade ett ärende på Kjell och company (gubbvarning!), men tjuvgluttade lite i bokhandeln när jag passerade. Mina ringa föräldrapenning ger mig inte möjligheten till extravagant bokshopping just nu.
Framför de sprillans nya Zlatanböckerna utspelade sig följande scen: Två män, 40+, iklädda blåställ och med olja på händerna, flanerar in i butiken. Det ena utbrister till den andre:
- Läser du BÖCKER?!
Den andre vacklar lite, men svarar att han inte läst något på flera år. Sedan säger han:
- Men den här Zlatanboken vill jag läsa. Det är ju Zlatan, liksom.
Här började mitt svensklärarhjärta klappa alldeles extra mycket. Få saker triggar detta hjärta som män som vanligtvis inte läser och som hittar en läspassion. Det gör mig obeskrivligt glad, faktiskt. Där och då var jag beredd att kasta all lässnobbism åt sidan och bara njuta av tanken på att en ny läsare kanske fötts.
För övrigt gjorde jag min lärarpraktik på gymnasieskolan i Malmö där Zlatan gick. När mina elever skulle hålla högtidstal höll i princip var enda en ett tal till Zlatan. Jag är ointresserad av fotboll, men det finns en kärlek till Zlatan som kan skapa både vältaliga ungdomar och läsande män. Det är oändligt fint.
2 kommentarer:
Underbart :)
(krångligt att kommentera här)
Jag håller verkligen med dig. Har fått höra så många kommentarer från "boksnobbar" om olika personer och att detta är den enda boken de tänker läsa på 20 år osv. Men om det är så så är väl det bara alldeles lysande!
Skicka en kommentar