Sent ska syndaren vakna, och sisådär ett år efter att Här ligger jag och blöder vann Augustpris blev jag färdig att läsa den - Vilken fantastisk ungdomsroman det är!
Ungdomsromaner som hamnar i snyftträsket har jag svårt för, likaså de som är mest glass och ballong och lyckliga slut, men Här ligger jag och blöder är något annat. Och, nej, den handlar inte om en emotjej som skär sig själv i armarna. I romanen möter vi Maja som går i ettan på gymnasiet. Hon har skilda föräldrar och en komplicerad relation till sin mamma, saknar närhet. I romanens början skär Maja tumspetsen av sig under en skulpturlektion, vilket blir början till en räcka händelser som förändrar relationen till föräldrarna, kärleken och henne själv.
Huvudpersonen Maja är helt underbar. Tycker att det är fenomenalt att Jenny Jägerfeld genom henne lyckas verbalisera ungdomens ångest med tragikomik och självdistans. Det märks att Jägerfeld har gedigen erfarenhet av mötet med ungdomar och det faktum att hon är psykolog och nyttjar sin kunskap om psykets irrvägar till att skriva en trovärdig ungdomsroman tycker jag är fint. Mer av det! Det finns något äkta i romanen som jag tycker är sällsynt i ungdomsromaner: en närhet, en dos friktion och karaktärer med djup.
En vän till mig som var riktigt nere i skiten en gång, utbränd och trött, försökte muntra upp sig själv genom att le åt sin egen spegelbild, allt för att i detta sorgliga ögonblick upptäcka att hon hade spenat mellan tänderna. Och precis sådan är känslan i Här ligger jag och blöder, en slags befriande tragikomik som måste tina upp det mest ungdomsromansföraktande hjärta.
Det här blir en roman som jag kommer att tipsa mina elever om, var så säkra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar