Nobelpriset - en tävling i elände

I år går Nobelpriset i litteratur till peruanen Mario Vargas Llosa med motiveringen: ”För hans kartläggning av maktens strukturer och knivskarpa bilder av individens motstånd, revolt och nederlag”. Jag tycker att Vargas Llosa verkar vara en fin man och så, men herregud, vad tråkig motivering. Har vi inte hört det förut? Är det inte exakt det här all prettolitteratur handlar om nuförtiden? Jag är trött på kartläggningen av maktens strukturer, innan jag läst en rad av vår nye pristagare. Kanske är det för att jag i skrivande stund ligger hemma sjuk med influensa och min flunsasjuka hjärna inte processar som den ska, men vore det inte uppfriskande med något sagolikt i nobelprisgenren? Kanske ett författarskap med suggestiva skildringar och drömlika berättelser utan politiskt innehåll? Det tycker jag.