Läsa + motionera = sant

Det här med motion, att vilja och att orka. Barn ska hämtas och lämnas, det ska arbetas, ses tv-serier, städas, lagas mat, läsas böcker, kramas på barn och man. Jag har varit otroligt omotiverad att sedan också bege mig till gym, byta om, gymma, jadajada.

Jag läste i en intervju med Eva Dahlgren för länge sedan att hon brukade gå runt Riddarfjärden varje lördag, i ur och skur. Det är ungefär en mil och en vacker promenad förbi Långholmen, över Västerbron, längs Norr Mälarstrand, förbi Stadshuset, genom Gamla stan och över till Södermalm. Kanske var den där artikeln ett litet frö som grott till sig, för helt plötsligt kände jag LUST vid tanken på att göra den där promenaden varje vecka. Jag bor ett stenkast från Riddarfjärden, Eva D:s promenadstråk kan bli mitt.

Nu kanske jag får det att verka som att själva syftet med promenaden är att jag vill motionera (Jo-o-då, promenad är också motion). Man skulle också kunna tro att jag tar den där promenaden för att terriern ska få luft. De verkliga anledningarna, men säg det inte till någon, är emellertid att promenaden skulle innebära:

a) en och en halv timmes ljudbokslyssnande
b) ensamtid

Inget ont som inte har något gott med sig, eller hur det nu var. Riddarfjärden, here I come.