Stulna juveler

Kristina Lugn är en sådan poet jag alltid fascinerats av. Inte minst är hon en person som alla känner till. (Rösten! Håret!) Jag minns att jag valde att läsa en av hennes dikter högt på gymnasiet för att jag tyckte att hon var så rolig och vågad, men rodnade när jag skulle säga kuk.

Efter att jag varit och lyssnat på henne som vuxen fick jag mersmak och införskaffade Stulna juveler, som innehåller diktsamlingarna Bekantskap önskas med äldre bildad herre och Hundstunden samt dramat Stulna juveler. (Faktum är att jag beställde den TVÅ gånger, inte för att jag gillade tanken på den så mycket, utan för att jag i den allmänna förvirringen glömt att jag beställt den första gången).

Det är absurt, galghumoristiskt, högt och lågt i Lugns poesi. JAG ÄLSKAR DET. Beundrar hur hon skriver sitt inre för alla som vill läsa, och att hon gör det som om hon inte alls brydde sig om tabun. Sättet hon leker med språket är genialiskt. Alla kanske inte skulle hålla med om att det är vackert, men det är intelligent. Nu när jag blivit vuxen har jag vuxit i kostymen; att läsa Lugns poesi är en lisa, en glädje och en eftertanke.

/.../ Döden har ett konstigt sätt
att plötsligt sitta i en soffa från IKEA
och se ut som en befriare
när alla jourbutikerna är stängda
och lillan har det mycket bättre
hos en sansad husmor från Månkarbo

/.../ Ibland sätter jag på mig en höfthållare
och går ut på gatorna som ett levande bevis
på parapsykologins genomslagskraft.
Men för det mesta sitter jag bara
under diskbänken och njuter
av min egen frånvaro.
Galopp galopp.

Förlag: Albert Bonnier Förlag
Utgivningsår: 2000 (1983, 1989, 2000)
Köp den, exempelvis på Bokus eller Adlibris