Migrän - när jag läste Arne Dahl första gången

Arne Dahl (Jan Arnald) har skrivit novellen Migrän. Jag har jag aldrig läst något av Dahl/Arnald förut, men tydligen har han gett ut ett tiotal deckare under pseudonymen Arne Dahl och ytterligare åtta romaner som Jan Arnald.

Det fina med noveller är att de ger något att tänka på, att den korta berättelsen rymmer djup och ger utrymme för eftertanke. Sådana noveller är i varje fall de bästa. Novellen i all sin korthet bjuder också möjligheten att smaka på ett författarskap jag är nyfiken på. Deckare är inte min kopp te. Inte huvudvärk heller, visserligen. Så, vad skulle jag tycka om Migrän?

Det är Jan Arnald själv som läser sin novell Migrän. Språket är rappt och adjektivrikt. Arnald läser med inlevelse (men något ger mig känslan av att han tar sig själv på lite för stort allvar). Novellen skildrar ett migränanfall i en prekär situation, vår huvudperson famlar runt efter ett rån och ser sina medkumpaner mördade. Genom den fasansfulla huvudvärkens verklighetsförvrängning försöker han orientera sig och söka skydd. Vi känner och upplever migränens fasa.

Migrän följer deckarens dramaturgi och slutet är som sig bör i en deckare, lyckligt och stängt. Det finns inget mer att fundera över. Migrän är visserligen spännande, men något intetsägande för min smak, en axelryckning. Tack & hejdå, Arne Dahl.