En man som heter Ove var julklappsboken jag önskade mig mest av allt (och fick två gånger). Har förstått att Fredrik Backman har en blogg som många läser ivrigt, men för mig var han okänd fram till nu. Istället föll jag för bokhoran Jessica Björkängs recension där hon liknade En man som heter Ove med den underbara filmen Up. En man som heter Ove var ALLT jag ville att den skulle vara: varm, hjärtlig, tjurig. Bokens huvudperson är den femtionioåriga Ove som bor i ett radhusområde någonstans i Sverige. En bitter gubbe, tycker en del. Själv tycker han att det rätt ska vara rätt och att det inte finns något annat bilmärke än Saab.
I början av boken är Ove mycket av en karikatyr, men efterhand blir karaktären mer komplex. Kontrasten mellan den tystlåtna, tjuriga gubben och det innerliga kärleken han känner till sin Sonja gör honom verklig:
Ove hade aldrig fått frågan hur han levde innan han träffade henne. Men om han hade fått den hade han svarat att det gjorde han inte.Att läsa En man som heter Ove är lite som att få titta in hos grannen man aldrig varit hemma hos förut. När man som jag älskar att gotta sig i mänskliga relationer är det här rena rama julafton. Jag tycker innerligt mycket om Ove, Sonja och grannfrun Parvaneh,
Jag skrattade aldrig högt när jag läste, men jag grät en skvätt, det gjorde jag. Det gjorde jag för övrigt också när jag såg Up och likheten dem emellan är stor, det håller jag med Jessica om. En man som heter Ove är feelgood när det är som bäst. Läs!
Utgivningsår: 2012
Antal sidor: 348
Förlag: Forum
Köp den, exempelvis via Bokus eller Adlibris
4 kommentarer:
Åh, du måste läsa Fredriks blogg! Så himla rolig! Men så är han skåning också.
Will do!
Alltså, nu blir jag helt konfys. DU gilar den här boken? Jag vet inte vem Backman är men jag hade aldrig intresserat mig för den här boken. Gillade du Hundraåringen (OM du läst den)? Min sambo älskade den men jag tyckte nja, det var inte min tekopp bara. Tycker Ove låter åt samma håll?
Grejen är att jag typ aldrig gillar humor i böcker. En man som heter Ove kan ju verka humoristisk (å säkert finns de de som tycker det), men mest av allt är den fin. FAKTISKT. Hundraåringen har jag inte läst, den verkar inte vara något för mig. Alltså: Våga läsa Ove, du blir nog överraskad!
Skicka en kommentar