I senaste låneboken Yacoubians hus hade det varit en språkpolis framme minsann. Det roar mig ganska mycket faktiskt att någon verkligen, verkligen kände att det skulle till en objektsform här och inget annat. Och att den rackaren stannade upp i läsningen - för en sådan ryslig språkblunder skulle inte få passera - tog fram en bläckpenna för att prydligt rätta till det fel som begåtts, är ju oerhört fascinerande.
Hej du spännande medmänniska, vem är du?
4 kommentarer:
Haha. Det var inte jag men det var lysande gjort! Jag stör mig på alla fel som finns. I 2666 byter Morini namn till Marini i en rad. Sånt får en ju att fundera. Var det kanske hans alter ego som framträdde? Eller var det hans okände tvillingbror? Eller var det bara en hemlig önskan från honom att faktiskt eg heta något annat? För a och o sitter ju inte ens nära varandra på tangentbordet så det kan ju inte vara översättarens fel.
Det var inte jag heller, men det kunde ha varit :) Jag avskyr verkligen när det är stavfel eller liknande i en bok. På tal om namnbyten så tror jag det var i Grishams Bekännelsen som en person bytte namn tre gånger på i stort sett lika många meningar. Men det var nog i och för sig översättaren...
Snacka om att gå in för sin läsning! Frågan är om personen med märkpennan gick vidare i sitt handlande och kontaktade förlaget eller blev tillfreds bara av att veta att nu var det rätt i iallafall en bok.
Nämen, vad spännande! Inte anade jag att det fanns en hel armé av språkpoliser därute, redo att korrigera. Jag vet inte vad det säger om min lärarpersonlighet, men när jag är ledig ser jag knappt ens språkfelen. Än mindre orkar jag korrigera dem. Men, språkpolisandet är fint och rart och bör uppmuntras. Heja!
Skicka en kommentar