fredag 6 januari 2012

Boken som fick mig att lämna Coelho bakom mig för gott


Paulo Coelho finns med i min boktolva i år. Jag har tidigare försökt läsa Vid floden Piedra satte jag mig ner och grät, men gav upp och tyckte inte att det var något för mig. Men det var visserligen tio år sedan och jag var knappt torr bakom öronen. Alkemisten hade naturligtvis varit ett väntat val, om man nu ska läsa Coelho, men min kusin tipsade om Elva minuter och jag valde den. 

Jag vill inte trampa Coelho-läsarna på tårna, det vill jag inte. (Inte minst för att de är så många. Vilken tid det skulle ta!) I synnerhet inte min kusin Pauline som jag tycker mycket om. Jag förstår att Elva minuter kan vara en stor läsupplevelse. Men för mig var det sentimental smörja, för känslostormande, för självmedvetet, för religiöst, för mustigt, inte särdeles intressant läsning. Jag har haft det på känn när jag rört mig i vida cirklar runt Coelho-böckerna, Paulo skriver inte för mig.

Elva minuter syftar på den tid (i sängen) en kvinna behöver ge sin man varje dag för att han ska vara till freds. Boken berättar historien om den prostituerade Maria och hur hon finner kärleken och den äkta passionen och i orgasmen Gud. För övrigt är titeln och bokens innehåll en anspelning på boken Sju minuter skriven av Irving Wallace, en berättelse som inte helt olikt Coelhos behandlar pornografi och yttrandefrihet. So far so good, egentligen.

Jag har en mycket aktiv radar för kvinnohyllande litteratur som skrivits av män. Det är inte smakfullt att omfamna Madonna-idealet. När Maria får sin femte orgasm på raken kan jag inte låta bli att undra om Coelhos syn på kvinnan, kärlek och sex. Han vill vara ärlig med sin bok, proklamerar han i början av den, men bekräftar han inte i själva verket den redan befintliga synen på vad en riktig kvinna ska vara och leva upp till? Skicka Paulo på en kurs i jämställdhet, säger jag. Han kan få följa med på nästa fortbildning vi har på skolan, om han vill. My treat.

Nä, jag skakar på huvudet och lämnar Coelho bakom mig. För gott. Men, du som tycker om Paulo Coelhos böcker upplys mig gärna om hans förtjänster och försök att få mig att förstå hans storhet. Vad gör hans böcker bra?

PS: Stefan Sauk är en fantastisk uppläsare, ingen skugga faller över honom. Tvärt om. 


6 kommentarer:

BokMamma sa...

Jag har någon bok av honom i bokhyllan som jag köpt på nån rea. Suget att läsa den har dock inte infunnit sig. Undrar om jag någonsin blit det. Speciellt efter att jag läst det du skrev. Risken känns stor att det blir en evig hyllvärmare.

Evalinn sa...

Jag har alltid haft svårt för Coelho.

thecuriouscaseofthebooks sa...

Någon gång vid Alkemistens glansdagar blev jag påtvingad den av min ömma moder, jag kan tänka mig att detta kanske var 2004 eller så? och jag var runt femton, fast på landet utan umgänge, brådmogen och irriterad. Berättelsen i sig hade jag egentligen inte några problem med jag avskydde hans sätt att skriva på. Korta, outvecklade meningar och allt för präktigt och för många sensmoraler. Så, min logik föll sig så att jag tog mig an alla de böcker jag kunde finna av karlen, läste och njöt av att hata dem, de flesta andra föll platt och fall på berättelsen också, inte bara språket, till min stora lycka. Sedan dess har jag aldrig gett mig tillbaka i det gudsförgätna träsket men roas fortfarande av att hata Coelho mer än någon annan författare.

Josefin sa...

Hahaha! Det är ju underbart (säger den lilla sadisten i mig), en författare att älska att hata, alltså. Beundrar ditt engagemang, själv gav jag bort alla Coelho-böcker i bokhyllan (som jag fått, vill jag påpeka). Bort med eländet!

Malin Nyberg sa...

Hej, vilken rolig kontrast till min egna åsikter om Coelho. Jag har läst det mesta och älskar det. Håller dock med om att en jämställdhetskurs skulle göra honom gott. Mysticismen, religionen och symbolismen fullkomligt avgudar jag i hans böcker. Det kan nog ha att göra med min bakgrund uppvuxen i kyrkan och min törst på diskussioner och teorier kring de stora frågorna. Elva minuter anser jag inte gör honom rättvisa. Djävulen och fröken Prym tillhör en av mina favoriter.

Josefin sa...

Nämen, vad intressant! Och du som är så klok, Malin. Det hamnar långt ner på min lista, men ändå, någon gång ska jag ge Djävulen och fröken Prym en chans.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...