Utrymme för att låta detta sjunka in.
Förstår ni hur mycket jag kan läsa? Förstår ni? Kanske ska jag också dricka kaffe, äta godis och titta drömmande ut genom fönstret på det där sättet som jag sett andra göra och som är h-e-l-t omöjligt i hundkupé eller med en ettåring som sällskap. Missförstå mig rätt, terriern är fenomenal, dottern alldeles fantastiskt och helt underbar, men ensamtid på tåg, gott folk, är en raritet. Fridlyst.
År 2012, alltså. Kan omöjligt bli ett skitår.
2 kommentarer:
Förstår precis din iver! Njut av lästiden!!!
Tack! Det ska jag verkligen göra.
Skicka en kommentar