
Drömfakulteten handlar om Valerie Solanas, kvinnan som sköt Andy Warhol. Stridsberg har ett förtätat sätt att skriva med korta meningar, samtalsfragment och få beskrivningar. Språket är intressant. Men, jag gillar inte blandningen av saga och verklighet och jag gillar inte det feministsunkiga sättet att alltid vältra sig i kvinnors negativa syn på sin egen kropp: "Manifestet har försvunnit i lakanen, där är det bara smutsfläckar och den brunaktiga vätskan som sipprar ur ditt underliv och din ändtarm, en svidande illaluktande flod av ensamhet som fortsätter att rinna och förödmjuka dig in i det sista." Jag går inte igång på det här. Det tråkar ut mig och irriterar mig. Femtio sidor in i boken ger jag upp. Det här är inte min bag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar