Gentlemen

Min man tycker att Klas Östergrens Gentlemen (1980) är en väldigt bra bok som jag verkligen borde läsa. Boken är väl i det närmaste kultförklarad i min manliga bekantskapskrets. En man jag känner använder ordet luguber så ofta han kan och det ordnas gåsmiddagar inspirerade av Gentlemen. Och nu har jag läst. Lite grand, i varje fall (nästan 100 sidor).

Jag vill förstå bokens storhet, men det är plågsamt att läsa. Språket är fantastiskt, men jag går inte igång på Gentlemen. Förmodligen är det för att jag inte är man. Huvudpersonen Klas Östergren träffar den mystiske Henry Morgan som tar honom med på äventyr. Det verkar handla mycket om att skapa känsla, kanske vill mina manliga bekanta vara som Klas och Henry: Henry lutar sig tillbaka och tar ett bloss på sin cigarett, lägenheten de båda bor i är charmigt sliten och de är 1979 års dandys.

Mannen säger att jag måste läsa ut och att jag omöjligt kan förstå bokens storhet annars, men hundra sidor in i boken tycker jag att Henry Morgan är en tönt som borde sluta gräva efter sin skatt och skaffa sig ett riktigt jobb och att Klas ska sluta svansa runt Henry som om han vore någon slags gud. Jag kan inte läsa vidare, inte just nu i alla fall.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Gentlemen av Klas Östergren