Ådelali, vilka fina bilderböcker detta är. Jag, dottern och maken älskar dem, har inget emot att läsa flera gånger på raken.
Estetiken och formspråket lockade först, men båda berättelserna har något att förmedla och situationer att känna igen. Medan Lenis Olle är ett svartsjukeosande triangeldrama, vill Leni vara stor och liten på samma gång i Leni är ett sockerhjärta
Den truliga Leni är svår att inte tycka om och Adbåge kan illustrera det lilla barnets hela känsloregister på pricken likt. Att dottern känner igen känslouttrycken tycker jag är det finaste av allt.
Det här är böcker som går att läsa länge, om man vill. Vid sidan om den skrivna berättelsen bjuder bilderna på en annan historia:
Vad är det Leni har under sängen?
Har du sett att hunden dricker upp tantens kaffe?
Varför står kassen med purjolöken kvar så länge i hallen ?
Inredningsdetaljerna är så fenomenalt snygga att jag vill flytta in hos Leni eller Olle (Stringhyllorna! Josef Frank-tygerna! Man skulle kunna tro att Adbåge är en Södermalmshipster). Jag vill ha sådana där färgglada krukväxter som finns i alla fönsterkarmar. Älskar smulorna på golvet, kafferesterna runt bryggaren, skräpet vid soptunnorna på gården. Det fula förstärker det fina.
Berättelserna om Leni är utan tvekan mina absoluta favoriter att läsa för tvååringen just nu.
Har nyligen upptäckt att Emma Adbåge har en tvilling som också är barnboksförfattare. Böckerna av denna Lisen Adbåge ser jag mycket fram emot att upptäcka. Läs mer om Emma Adbåge och Lisen Adbåge, genom att klicka in på deras bloggar, vettja.
Utgivningsår: 2010 och 2012
Förlag: Rabén & Sjögren
Ålder: 3-6 år (samt tvååringar och trettiotreåringar, har jag märkt)
1 kommentar:
De pratade om dessa systrarna Adbåge på Bokprovningen på Svenska barnboksinstitutet. De gör så himla fina böcker.
Skicka en kommentar