Var det bra så?

Lena Anderssons Var det bra så? är årets Stockholm läser-bok. Andersson tar ofta ut svängarna i sina kolumner i DN och kan hända att jag tyckt att hon var lite jobbig, bitter, gnällig. Inte nödvändigtvis för att jag tyckt att hon har fel, mer för att de får mig att vilja tjura likt eleverna jag hade på högstadiet och säga: ORKA. Men, det säger förmodligen mer om mig än om Lena Andersson. Jag hade alltså på fjortisvis bestämt mig för att inte läsa Var det bra så?

Att bete sig som en tonåring när man är vuxen är sällan något bra, inte heller denna gång. Tack vare bibliotekets färgglada Stockholm läser-kampanj blev det ändå så att jag gav Andersson ett försök. Tankarna efteråt var:

a) Vad lättläst!
b) Vilket bra förord.
c) Det här var en härligt osentimental och icke-geggig uppväxtskildring.
d) Jag vill åka till Tensta.
e) Undrar om det är bättre, sämre eller bara annorlunda i dagens skola jämfört med den som Andersson beskriver. Det lutar åt det senare.
f) Det här är en bok många av mina gymnasieelever skulle tycka om att läsa.

Vill du hellre följa med i vad Göteborg läser ska du hänga på Enligt O och och dagarna går som läser Sophie Elkans John Hall.