Jag tror att Niceville av Kathryn Stockett har hyllats av alla jag känner som läst den. För egen del var jag inte särdeles imponerad. Berättelsen om den unga journalistaspiranten Skeeter som väljer att skildra de svarta hemhjälparnas situation i Jackson, Mississippi, är visserligen angelägen. En viktig historia. Språket är emellertid under all kritik. Det är kanske inte enkelt att översätta AAVE (African American Vernacular English) till svenska, men ändå. Jag tycker att historien är förutsägbar, att den inte riktigt lyfter eller fångar något nytt och flera av karaktärerna känns som stereotyper. Det är för svartvitt.
Halvvägs genom boken var jag villig att se filmen istället för att läsa klart (När har det någonsin hänt förut?), jag tror att filmen kan vara riktigt bra, bättre än boken. Kanske kan en skicklig regissör skaka liv i de scener som inte riktigt når ett djup i boken och så slipper jag läsa översättningen som skaver. Dessvärre fanns den inte att hyra på iTunes än, så jag väntar och bidar min tid. Förmodligen mellanlandar romanen Niceville i skolans bokbytarhylla inom kort, innan den tillslut får ett kärleksfullt hem hos någon som verkligen uppskattar den. Gudarna ska veta att det inte är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar