Tordyveln flyger i skymningen - underbara, underbara lilla bok. Från sida ett är jag elva år igen och jag ryser av välbehag när jag följer Jonas, Annika och Davids mystiska äventyr en sommar då de fått ansvar för att ta hand om blommorna i Selanderska gården i Ringaryd i Småland. Vad är det för mystiska viskningar som Jonas fångat upp med sin bandspelare? Vem är Julia J:son Andelius som ringer David och vill spela schack? Och vem är mannen i Peugoten som följer efter ungdomarna? Spöklikt kusliga sammanträffanden driver berättelsen framåt som om en länge bortglömd händelse kräver att få komma i dagen.
Det är förbluffande välskrivet och tillika smart skrivet. Det är spännade och allmänbildande berättelsen igenom. Har för egen del googlat
Linnés lärjungar,
Selandria och
Andreas Wiik av ren nyfikenhet medan jag läste. Fastän jag är 31. Känner mig upplyft och varm i hjärtat över att boken var precis så bra som jag mindes den.
"Du som sitter med den här boken i din hand. Du som just öppnar den och vänder blad för att läsa, har du tänkt på en sak? Alla människor läser inte samma böcker - Varför har just du valt att läsa den här boken just nu? Var det bara en tillfällighet, en slump? Tror du det?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar