Under en underbar höstvecka har jag sträckläst Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. I författarnas tack står det att läsa att de tillägnar boken sina tonårsjag och jag förstår varför. Jag önskar att jag läst Cirkeln som finnig och vilsen trettonåring.
Cirkeln är något så märkligt som en svensk häxroman med magiska riter och tonårsproblem, allt i ett. På ett sätt liknar boken The Breakfast Club, om det händelsevis
är någon åttiotalsälskare mer än jag som minns den godbiten till film.
Ungdomar som representerar skolans olika typer förs samman av en slump
och finner att de har mer gemensamt än de först trott.
Det fina med boken är hur några sinsemellan väldigt olika ungdomarnas vardag och bekymmer blandas med introduktionen av en spännande magisk värld med egna lagar. Jag tror att de flesta som läser kan hitta en karaktär att identifiera sig med. Vanliga tonårsproblem som ätstörningar, acne, utanförskap, längtan efter en riktig vän och äkta kärlek utgör en betydande del av berättelsen, utan att det blir kletigt och nattsvart. Istället är häxvärlden i centrum och ungdomarnas upptäckande av denna värld i fokus.
Jag är en sucker för trovärdiga drivkrafter hos karaktärer och här finns de. Det går exempelvis utan vidare att sympatisera med den mobbade Anna-Karin som plötsligt kan kontrollera andra med sina tankar och missbrukar sin makt för att få känna sig omtyckt. Likaså gråter mitt hjärta lite när Vanessas hjärta krossas då hon möter sin lillebror på dagis och han inte riktigt minns vem hon är.
Jag tror att det skulle vara väldigt roligt att läsa boken med en högstadieklass och
diskutera boken löpande utifrån teman som uppväxt och identitet.
Den magiska världen må likna andra magiska världar jag stött på i True Blood och i Harry Potter-böckerna, men det gör inget. Det är spännande från första sidan till sista och jag vill definitivt läsa de följande två delarna i trilogin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar