Släktet

Guillermo del Toro som regisserade Pans labyrint har tillsammans med Chuck Hogan skrivit Släktet (2009) - en vampyrroman och första delen i en trilogi. Släktet är en svulstig sak, långt ifrån den stilrent avskalade vampyrromanen Låt den rätte komma in eller den trovärdiga Historikern. Guillermo del Toro och Chuck Hogan har inte sparat på krutet någonstans. Vampyrerna är onda zombier som enkelt smittar andra och persongalleriet i boken är stort: Huvudpersonen är den kloka men missförstådda forskaren Eph som parallellt med vampyrjakt driver en vårdnadstvist om sonen Zack med exhustrun Kelly. Till sin hjälp har vår hjälte Setrakian, en överlevare från Treblinka som vigt sitt liv åt att bekämpa Mästaren, en av de äldsta vampyrerna. Lägg därtill Ephs snygga kollega Nora, Råttjägaren Fet och tusentals vampyrzombier med köttiga meterlånga gaddar och staden New York och du har essensen i Släktet.

Boken bär känslan av ett filmmanus. Scenerna är lätta att visualisera och dialogerna är många och det är spännande, men också oerhört förutsägbart. Jag kan inte riktigt träda in i bokens universum utan känner mig som en betraktare. Mot slutet av boken blir jag väldigt trött på allt det svulstiga och längtar efter måttfullhet, efter småfula vardagsmänniskor eller vackert språk. Släktet kommer att bli en filmsuccé och kommer göra många nittiotalister mörkrädda, men för egen del håller jag mig till Ajvide Lindqvist och tv-serien True Blood för att få mina vampyrbehov tillfredsställda.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Släktet av Guillermo Del Toro