Erik

I torsdags var jag urpremiären av Erik på Folkoperan (tack, tack teaterdrottning Margareta för att du fixade biljetter till mig). I dag recenserar DN:s kulturdel pjäsen och skriver att "Erik är en pigg och sevärd uppsättning, där historiska fakta varvas med moderna berättargrepp". Jag gick från Folkoperan i torsdags och kände mig lycklig. Det måste ses som ett gott betyg (Blev för övrigt ganska besviken på Silversjön som jag tyckte var buskis).

Erik, som handlar om Erik XIV, är en berättelse som blandar och ger. Musikstilarna varvas: opera möter folkvisa och barocktoner. Varje karaktär har nästan som en egen melodi och musikstil och när Malin Foxdal i rollen som Karin Månsdotter sjunger visor med folkton får jag gåshud. Hon är så vacker, som ett väsen. Och narren Herkules (Jonas Åhnberg) får publiken att skratta och dra efter andan. Till och med jag med min torra humor tycker att det är roligt. På premiären i torsdags var skådespelarna lite trevande och osäkra. Kanske var det meningen. Jag tyckte i varje fall att det kändes uppfriskande och mänskligt när den perfekta fernissan saknades, och Erik är på det stora hela en riktigt sevärd pjäs/musikal/opera.

Passa på att se Erik, det är bara sju föreställningar kvar. Biljetter bokar du Folkoperans hemsida.