Det var länge sedan jag sträckläste en bok som jag gjorde när jag läste Hungerspelen. Sjukt spännande! Hungerspelen (2008) av Suzanne Collins är en slags orwellsk 1984 möter tv-serien Robinson och filmen Gladiator. Det kanske ska tilläggas att jag har en förkärlek till dystopier; Hungerspelen gjorde mig inte besviken.
Prim förlorar lottdragningen i Distrikt 12 på Slåtterdagen. Det innebär att hon tillsammans med en pojke i åldern 12-17 år från samma distrikt blir en av 24 deltagare i de årliga Hungerspelen. Hungerspelen är regimens sätt att påminna invånarna i den totalitära staten Panem om vad som händer med dem som gör uppror. I Hungerspelen tävlar de 24 deltagarna mot varandra på en milsvidd arena tills det bara finns en överlevare. Vår huvudperson Katniss kan inte låta sin älskade lillasyster Prim delta i spelen och hon tar hennes plats.
Hungerspelen griper tag i mig från sida ett, jag fascineras av staten Panem och verkligheten som målas upp och när själva spelen börjar är jag såld, fast och kan inte sluta läsa. Katniss är en intressant figur och boken bjuder på ett par oväntade vändningar och vår hjältes väg till att överleva i detta Robinson på liv och död är riktigt spännande. Spelarna måste överleva på det naturen ger samtidigt som de försöker ha ihjäl varandra; hunger, törst, krigskonst, smidighet och list är centralt i berättelsen.
Suzanne Collins kommer aldrig att vinna något Nobelpris, men Hungerspelen är spännande och jag tänker läsa de andra delarna i trilogin. Det ryktas dessutom att boken ska bli film inom kort. Lita på att jag kommer att pracka på Hungerspelen på kidsen i skolan. De kommer att älska den.
PS: Johanna, om du läser detta. Detta är en bok som du verkligen skulle gilla. Läs! Läs!
http://knuff.se/isbn/9789170016981
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar