Jag fick ju låna Helena Henschens roman Hon älskade av min granne för ett par dagar sedan. Boken såg väldigt tråkig ut insåg jag när jag fick den i min hand. I en bokhandel hade den aldrig fått min uppmärksamhet, det är dagens sanning. Jag misströstade lite, det får jag erkänna. Kände att jag tagit mig vatten över huvudet och att jag kanske skulle bli tvungen att tvångsläsa på min semester. Jag tänkte till och med tanken att jag skulle googla rätt på vad boken handlade om så att jag kunde småprata med min granne utan att ha läst boken. Men, jag ville ju inte göra min nya pensjokompis besviken, så jag började läsa. Ett försök kunde det ju vara värt.Hon älskade visade sig vara en skatt. För det första utspelar den sig i sekelskiftsstockholm bland människor som levt på riktigt (Gilla! Gilla!)Huvudpersonen i boken är Signe Thiel, Helena Henschens farmor. Henschen har via brev, barndomsminnen och intervjuer gjort ett porträtt av Signe Thiel som var en av dåtidens kulturpersonligheter. Det låter kanske tråkigt, men Signe Thiel är en intressant karaktär och det finns en dragningskraft i det som berättas, i den autentiska breven och människornas öden. Vi får följa Signes stormiga kärleksliv, hennes kamp för kvinnosaken, kärleken till Berlin före kriget och hur hon gör allt som står i hennes makt för att hjälpa judar under andra världskriget.
Boken är lättläst och välskriven och rekommenderas varmt till alla som har en faiblesse för Hjalmar Söderbergs Stockholm eller som ett mer nyktert komplement till alla svulstiga BOATS därute.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar