1. När Marcus Birro läste bloggen och kommenterade den i positiva ordalag på sin Twitter efter att jag läst hans bok Svarta vykort. Mycket fint. En stor stund.
2. När vänner, bekanta och nya bekantskaper tjoar till och är glada över boktips de hittat i min läsdagbok. Extra lyxigt de gånger det också blir ett spontant bokprat för att vi läst samma böcker.
3. Syftet med bloggen var främst att skapa en läsdagbok, så att jag enkelt skulle kunna gå tillbaka till böcker jag läst. Jag ville inte att böckerna skulle falla i glömska och det gör de inte nu. Som svensklärare finns det ju uppenbara vinster med att minnas vad man läst för att kunna tipsa elever om böcker, eller komma ihåg en berättelse inför ett bokprat. Varje bok är en liten skatt och jag tycker om att mina tankar om dem finns nedskrivna här.
1 kommentar:
Haha, jag kommenterade fel inlägg...
Skicka en kommentar