söndag 24 februari 2013

Veckans boktips för lärare: svårsmälta klassiker

Brott och straff av cwasteson (by)
Brott och straff av Fjodor Dostojevskij är kanske sinnebilden av en tjock, kreddig (tung och svårläst) klassiker.  Varför i hela fridens namn ska dagens gymnasieungdomar läsa den och andra klassiker, undrar ni nu. Här kommer fyra argument och en personlig förklaring till varför:

1. Klassiker är ofta nyckelverk i litteraturhistorien. Med hjälp av att läsa dem och genom att undersöka idéströmningar i tiden kan vi förstå varför litteraturen utvecklats som den gjort. Genom att försöka begripa varför människor skrev som de gjorde förr kan vi utveckla redskap att förstå varför vi skriver och vill läsa det vi gör nu. Vad säger det om oss som lever nu att vi gärna läser deckare, skräck och "sanna historier", exempelvis?

2. De av litteraturhistoriens nyckelverk som har motiv eller budskap vi känner igen oss i eller som kan intressera människor i olika tider blir klassiker. Hade klassikerna inte haft ett läsvärde överhuvudtaget hade de inte överlevt som klassiker.

3. Nyckelverken läses av många inom världens kulturelit bara utifrån det faktum att de är nyckelverk och att det därför finns en slags konsensus kring att detta är bra litteratur. Med det kommer också ett värde i sig: att läsa och förstå vad det är som många tycker är bra. Sedan behöver du som läsare naturligtvis inte själv tycka att det är bra. Att förkasta en klassiker innan du läst den ger dig däremot låg trovärdighet i en diskussion om bra och dålig litteratur.

4. Klassiker är påfallande ofta romaner som går att läsa på flera nivåer, alltså en mer komplex litteratur. Att få läsa en komplex roman kan utmana och utveckla läsvana läsare till att upptäcka och älska fler typer av litteratur. Vägen dit kan vara snårig, det är inte så lätt att veta att det finns komplexa romaner eller hur man läser dem. I detta finns en utmaning som en del av oss växer av.

Min kärleksförklaring till Brott och straff
Första gången jag läste Brott och straff var jag sjutton år och hade Inger Alfvéns Elefantens öga och Jan Guillous Ondskan som största läsupplevelser hittills. Mina föräldrar är inte akademiker, men läser en hel del. Hemma i bokhyllan fanns Bra böckers utgivning från sjuttiotalet (Clownen Jac!), Mankelldeckare och annat lättsmält. Ingen kreddig litteratur fanns, så när på en (oläst) Strindbergutgåva.

Jag har en ivrig svensklärare att tacka för min kärlek till mer komplex litteratur. När hon stack Brott och straff i handen på mig och sa: "Jag tycker att du ska läsa den här" blev jag STOLT. Jag ville läsa, ville förstå, ville veta mer. Så jag läste. Och växte. (Är inte till fullo säker på att jag förstått däremot, men det är en annan sak).

Bibliotekarier jag träffat har ondgjort sig över lärarnas iver för klassiker. Att vi dödar lusten till läsandet med att pracka på ungdomarna tunga, svårlästa böcker. Varje läsresa är individuell förstås, men precis som det gäller att hitta rätt bok till en läsovan person behöver några utmanas i sitt läsande. En hårfin balansgång, JA, men ändock.

På samma sätt som vi vurmar för att väcka läslusten hos de elever som aldrig läser tycker jag att vi ska våga utmana lässtarka elever med en komplex klassiker. Kommentarer på det?

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
Veckans boktips för lärare: Som bloggambassadör för Bokmässan 2013 har jag fokus på litteratur för lärare. Varje vecka delar jag med mig av mina bästa tips i något som jag (föga originellt) kallar Veckans boktips för lärare. Har du ett tips jag borde ta del av eller om vill läsa vad andra rekommenderar, klicka dig vidare till gruppen Litteratur för lärare på Bokmässans community, eller lämna en kommentar här nedanför.

4 kommentarer:

Ingerun sa...

Det tycker jag låter alldeles utmärkt. Och en lärare som bryr sig tillräckligt för att ge en elev en "svår" bok att läsa - lyckas nog förvånansvärt ofta!

Janina Kastevik sa...

Så fint. Jag var en sån unge som precis som du, hade känt mig väldigt utvald och smickrad om min svensklärare hade gett mig en klassiker med uppmaningen att läsa den.

Men Brott och straff är däremot inte en bok som direkt lämpar sig i klassuppsättning, tycker jag. Och kanske är det sådant en del menar när de menar att lärarna är för ivriga på klassiker? Konceptet med att ALLA i klassen skulle läsa Hemsöborna i åttan.

Josefin (Fabulerat) sa...

Håller med om att "Brott och straff" i klassuppsättning är en dålig idé.

Jag brukar ge eleverna en sju-åtta titlar att välja mellan, böcker av olika slag. På så vis hittar de flesta (förhoppningsvis ALLA) en titel de tycker om och någon att diskutera den med.

Boksamtal i skolan är viktigt, tycker jag. Oftast förhöjer det läsupplevelsen mycket, men i helklass - nej tack.

lasaochlyssna sa...

Håller med - om inte annat kanske läsupplevelsen ligger och gror och mynnar i att man senare tar upp klassikern och läser mer litteratur av den sorten! Att vidga sina läsvyer kan aldrig vara fel och om man bara läser det som är tryggt så missar man ju en massa!

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...