Pussel + ljudbok = kärlek

Har snart lyssnat på halva Främlingen i huset medan jag lagt årets julpussel och ätit pepparkakor. Mycket trevlig kombo. Här kommer en summering runt ljudboksupplevelsen så här långt:

För det första: Mycket bra bok. Lågt berättartempo till en början, småputtrig brittisk landsbygd och en herrgård med några intressanta karaktärer. Sedan accelererar spänningen, människoöden vävs samman och det börjar hända märkliga saker. Nu är det riktigt kusligt.

För det andra: Ljudboken har inte gjort mig galen (än). Jag hör inte röster efter att jag stängt av och jag har ännu inte börjat tänka på mig själv i tredje person. Detta har fått mig till att reflektera över mina tidigare ljudboksupplevelser. Den enda ljudbok jag faktiskt lyssnat mig igenom före denna lyssnade jag på för några år sedan medan jag körde 120 mil norrut och lyssnandet var minst sagt kompakt och sammanhängande. Kanske inte konstigt att jag blev lite småknäpp.

För det tredje: Jag lyssnar på engelska och uppläsaren är en brittisk kändis som heter Simon Vance. Han har tydligen läst in massor av böcker och jag kan förstå att han är poppis. Vance har väldigt behaglig röst och varierar den på ett trevligt sätt för att markera olika karaktärers röster i dialoger. Trivsamt!

MEN, det är ovant att lyssna istället för att läsa på vanligt sätt. Det kan ju kännas lite som fusk att lyssna på en bok, men på sätt och vis tycker jag att det är mer krävande. Jag märker att jag är väldigt ovan vid att koncentrera mig på en talad berättelse. Tycker att det är frustrerande att inte veta hur namn och platser stavas och märker att jag nog i vanliga fall bygger upp minnet kring berättelsen på visuella intryck. Nu känner jag mig lite handikappad. Jag klarar inte heller av att störas och har märkt att jag hör ganska dåligt.

So far so good. Med ljudbok kan man pussla och läsa samtidigt, det är ganska mäktigt iallafall.