Främlingen i huset

I nästan 16 timmar har jag lyssnat på Sarah Waters bok Främlingen i huset (The Little Stranger). Boken utspelar sig under efterkrigstid på godset Hundreds Hall där familjen Ayres, Caroline, Roderick och deras mamma, verkar vara förföljda av något eller någon som vill dem illa. Är de hemskheter som händer i huset ett utslag av psykisk sjukdom eller är huset besatt av en ond ande? Vår huvudperson, doktor Faraday, dras in i familjens angelägenheter och mystiken tätnar. Märkliga brännmärken, oförklarlig eld, telefoner som ringer utan att något samtal registrerats - ett hus som verkar vilja sina ägare illa. Eller?

Nu när jag ska summera mina intryck av boken märker jag att det är svårare att göra det när jag lyssnat än när jag läst på vanligt sätt. Att lyssna på en bok är för mig verkligen en helt annan upplevelse. När man lyssnar på en bok får man någons tolkning av boken på köpet, i tonläge och tempo hos den som läser. Jag tror kanske att jag tolkat boken annorlunda om jag läst den själv.

Karaktärerna är verkligt intressanta i Främlingen i huset. De fyra huvudpersonerna Dr Faraday, Caroline, Roderick och Mrs Ayres är komplexa karaktärer. Det finns sidor hos dem som jag uppskattar och som är mindre älskvärda. En del av komplexiteten försvinner dock i uppläsandet, där uppläsaren ger röst åt karaktärerna och liksom serverar en mer färdig bild av hur de är, inbillar jag mig.

Att lyssna gör berättelsen språkligt stympad, tycker jag. Jag uppskattar inte språket på samma sätt när jag lyssnar. Fokus blir på handlingen, snarare än HUR den förmedlas. Tycker också, vilket jag skrivit om tidigare, att det är besvärligt att inte se hur namn och platser stavas.

Är det då skit med ljudböcker för fru Hellman? Nej, ljudboken har inte satt sin sista potatis i det hellmanska hemmet. När man ska konsumera en gotisk roman i brittisk miljö är det förträffligt trevligt med en man med brittisk accent som rullar på r:en när han ska imitera Mrs Ayres överklassdialekt och som går upp i falsett när han ska servera bilden av hur upprörd hushållerskan Betty är. Likaså har det visat sig mycket trevligt att pussla och sticka medan man lyssnar. Och det verkliga skälet till att börja med ljudböcker, att kunna lyssna medan man umgås med en bebis, har jag ju inte haft möjlighet att utvärdera än.

Främlingen i huset är en spännande roman med intressanta karaktärer och härlig brittisk miljö. En klassisk spökhistoria i rätt omgivning, med knarrande trappor på ett dragigt gods med stängda rum och låsta dörrar. Mycket hög mysfaktor på Främlingen i huset, helt klart läsvärd. Avslutningsvis vill jag också säga att ljudböcker och vanliga böcker inte är samma sak. Båda kan emellertid vara bra och tillfället och önskad upplevelse får styra.