I bokcirkeln Edit läser vi nu One Day av David Nicholls. Jag kände viss skepsis inför att läsa på engelska och ville läsa Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap som förstabok, hade inte den rätta läsglöden. Men, men, One Day blev det och (i vanlig ordning) hade jag fel. One Day var ett utmärkt val.I One Day får vi följa Emma och Dexter under tjugo år, med bara ett nedslag per år - den 15 juli. När vi först möter dem är året 1988 och det är natten efter deras graduation. Emma är tjejen som vill göra skillnad, hon har bra betyg och bär stora vanprydande glasögon. Dexter är född med guldsked i mun, han ser bra ut och är van vid att få det han vill ha. Deras vägar möts och det finns en tydlig dragningskraft mellan dem och i vänskapen som växer fram finns en längtan efter något mer.
Boken är genialiskt skriven. Eftersom vi bara möter karaktärerna en gång per år blir mycket osagt. Stämningen mellan Emma och Dexter kan växla år från år och våra huvudpersoner befinner sig alltid på nya platser i livet, både fysiskt och psykiskt. I varje kapitel finns bådas perspektiv på dagen de upplever och vid något tillfälle överlappar de alltid varandra, vilket ger en intressant dynamik. Jag vill veta vad Dexter verkligen tycker om Emmas kommentarer och snabbläser för att komma till hans berättelse.
Jag har några sidor kvar i boken, men jag vet att jag inte kommer att bli besviken över slutet. Lika säkert är det att boken inom kort finns som film, förmodligen i samma feelgoodanda som Love actually. Jag kommer att älska den. Också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar