Lyckan är en sällsam fågel

Jag svepte förbi Akademibokhandeln Skrapan idag och kom ut från affären med pocketutgåvan av Anna Gavaldas Lyckan är en sällsam fågel, fjärde säsongen av Gilmore Girls (rea!) och en strut med lingontryfflar. Egentligen skulle jag köpa Mödrar emellan, men den stod inte att finna.

När jag såg Anna Gavaldas nya bok kände jag att jag visste precis vad jag skulle få för pengarna. Grejen är att det kändes så bra. Otäckt! Jag fnös inte och gick förbi, istället tog jag med mig boken till kassan och norpade med mig lingontryfflar på vägen. Jag slår mig ofta för bröstet och säger att jag gillar förändring, men jag undrar om det inte flyttat in en liten gubbe i mig, och gubbigheten vill liksom inte ha en massa nytt, utan vill veta hur det går. Det började med att jag tyckte att det var besvärligt att läsa om främmande kulturer och jag undrar om det inte kommer att sluta med att jag lagom till pension bara vill läsa sådant jag redan läst förut.